Det var en allvarstyngd talman som på onsdagen mötte medierna i riksdagen. Andreas Norlén betonade att han gärna hade sett en ny omröstning före jul och att den utdragna regeringsprocessen riskerar att skada förtroendet för de politiska partierna.

Trots detta valde han alltså att meddela att nästa statsministeromröstning ska hållas först den 16 januari.

Orsaken är att partiernas positioner i regeringsfrågan är minst lika låsta i dag som på valdagen den 9 september. Alla turer kring försöken att bilda en ny regering har egentligen inte fört processen någon annanstans än tillbaka där den började.

Julledighet – trots att vi saknar regering

Att i detta läge genomföra ännu en statsministeromröstning redan före jul, som också riskerar att misslyckas, vore ett vågspel, enligt talmannen. Han ger därför partierna ytterligare fyra veckor att försöka reda ut motsättningar och låsningar.

Riksdagens 349 ledamöter kommer alltså att få sin julledighet – trots att landet saknar regering.

I stället hoppas talmannen att någon av de båda statsministerkandidaterna Stefan Löfven och Ulf Kristersson under de kommande veckorna ska lyckas samla en majoritet för en regering.

Intensifiera uppvaktningen av Lööf

I praktiken handlar det om att Löfven och Kristersson nu måste intensifiera uppvaktningen av Annie Lööf och Jan Björklund för att försöka förmå dem att välja sida. Först när detta har skett kan en statsminister väljas av riksdagen.

Ytterst handlar det om vilken väg Centerpartiet slutligen kommer att ta. Men där tycks beslutsångesten lika stor som tidigare. Ena veckan stängs dörren resolut mot Löfven, nästa mot Kristersson.

Hur Centerpartiet till slut kommer att landa kan dock ingen med säkerhet veta idag. Men ett beslut blir det, i annat fall hotar extra val och den risken lär inte Centerpartiet vara berett att ta.

Hellre en svekdebatt nu, än ett extra val med risk för betydande väljarförluster.

Löfven ser ut att räkna med L-stöd

Liberalernas beslut är också viktigt förstås, men partiledaren Jan Björklund har redan signalerat att han är beredd att kliva över blockgränsen. Liberalernas stöd ser alltså Löfven med all sannolikhet ut att kunna räkna hem. Såvida inte partiet plötsligt gör uppror mot Björklund.

Räkna därför med att Stefan Löfven under julveckorna kommer att sockra sitt bud till framför allt Centerpartiet. Det handlar om tydligare eftergifter på arbetsrättens område och men också en större öppenhet att låta marknaden påverka hyrorna. Men det handlar också om att Löfven måste markera tydligare mot Vänsterpartiet och att han kanske tvingas knoppa av Miljöpartiet ur regeringen.

MP och C går inte ihop

Att Miljöpartiet skulle sitta i en regering, som stöds av Centerpartiet, har efterhand visat sig vara ett allt större problem för Annie Lööf. Det handlar mycket om synen på landsbygdsfrågor, som skogen och strandskyddet, där Miljöpartiet har en politik som Centerpartiet inte kan acceptera.

Kan Stefan Löfven övertyga miljöpartisterna att lämna regeringen har han utan tvekan klart bättre förutsättningar att få Centerpartiets stöd i en kommande statsministeromröstning.

Kristersson måste leverera det han inte kan garantera

Vilka möjligheter har då Ulf Kristersson att under julveckorna kunna locka tillbaka sina gamla Allianskamrater? Hans uppgift är i grunden svårare än Löfvens då både Centerpartiet och Liberalerna gjort det till sin viktigaste uppgift att blockera Sverigedemokraterna från ökat politiskt inflytande.

Ulf Kristersson måste försöka övertyga både Centerpartiet och Liberalerna om att Sverigedemokraterna inte kommer att få något inflytande över en borgerlig regering.

Medan Löfven kan inrikta sig på politiska eftergifter till en motspänstig Annie Lööf måste Kristersson försöka leverera något han med all sannolikhet inte kan garantera.

Vet inte hur de kommer att reagera

Det här ger Stefan Löfven en viss fördel i kampen om regeringsmakten. Men som alla vet, höstens turer i regeringsfrågan har inte varit alldeles enkla att förutse och förstå och den som i dag pekar ut vinnare och förlorare kan mycket väl få fel.

Sedan vet vi heller inte hur de inblandade partierna kommer att reagera på de bud som i sinom tid kommer att presenteras för dem.

Kan Jan Björklund hålla sitt parti i schack genom hela processen? Hur skulle Miljöpartiet reagera om partiet tvingas lämna regeringen? Vilka eftergifter är partierna till slut beredda att acceptera?

Så även om både riksdagsledamöter och partiledare nu kan se fram emot lite julledighet finns alla förutsättningar för en minst lika dramatisk start på det politiska året 2019, som avslutningen av 2018.