Den som har trott att den första talmansrundan skulle signalera någon som helst öppning i regeringsfrågan blev besviken när samtliga partiledare träffat den nyvalde talmannen Andreas Norlén.
Ingen av partiledarna var beredd att röra sig en millimeter i förhållande till tidigare utfästelser. Det räcker kanske inte med en talman för att bilda nästa svenska regering, det krävs kanske en trollkarl.
Kan inte enas om stöd från SD
Stefan Löfven blev så sent som i tisdags bortröstad som statsminister av en majoritet i riksdagen. För det rödgröna alternativet finns alltså i dagsläget inget stöd i riksdagen.
Sedan dess har Alliansen försökt framställa sig som det självskrivna regeringsalternativet. Men Stefan Löfven har upprepat att han aldrig kan tänka sig att stödja en Alliansregering. Och inom Alliansen har partierna helt olika uppfattningar när det gäller att söka stöd av Sverigedemokraterna. Men också den diskussionen tycks nu vara överspelad.
”Kändes aningen verklighetsfrånvända”
SD-ledaren Jimmie Åkesson gjorde på torsdagen klart att han i nuläget inte är beredd att släppa fram en Alliansregering. Ulf Kristersson ser därmed ut att ha nått fram till sitt omtalade ”kakel”. Om varken Socialdemokraterna eller Sverigedemokraterna vill stödja hans Alliansprojekt är det i praktiken dödsdömt.
Flera av torsdagens pressträffar kändes dock aningen verklighetsfrånvända. Trots beskeden från både Löfven och Åkesson fortsatte Ulf Kristersson att tala om en Alliansregering som sitt huvudalternativ. Annie Lööf och Jan Björklund upprepade också att de endast är beredda att sitta i en Alliansregering om en sådan kan få stöd av Socialdemokraterna. De verkade överhuvudtaget inte ha lyssnat på vare sig Löfven eller Åkesson.
Verkar inte ha rubbat partierna
Därmed består också den totala låsningen i regeringsfrågan. Den första talmansrundan verkar inte ha rubbat partiledarna. Som läget ser ut idag finns det inte möjlighet att bilda någon regering alls.
Nu fortsätter samtalen mellan partierna och de lär handla både om sakfrågor och eventuella nya allianser i svensk politik. Men vart dessa samtal ska leda är högst oklart. Så länge Stefan Löfven vägrar att stödja en Alliansregering är den vägen en återvändsgränd. I nuläget gäller också det omvända. Det saknas även stöd för en S-ledd regering.
Tenderar att kokas ned till en fråga
Löfvens strategi är uppenbart att avvakta den söndring inom Alliansen som nu sker inför öppen ridå. Spänningarna mellan Allianspartierna i synen på Sverigedemokraterna kan i slutändan bli direkt avgörande för möjligheten att bilda en ny regering. I så fall kan det bli Stefan Löfven som får sitta kvar i Rosenbad, men med nya partners.
När regeringsfrågan nu tagit över tycks också valrörelsens politiska debatter om partiernas olika syn på välfärd, asylpolitik, ekonomi och skatter snabbt blekna bort. Regeringsfrågan tenderar i stället att koka ner i en enda fråga: att hålla Sverigedemokraterna borta från makt och inflytande.
Kan rita om det politiska landskapet
Jan Björklund och Annie Lööf har därmed nyckelroller i hur detta politiska drama nu utvecklas. Och att döma av dagens uttalanden av Björklund och Lööf ser de bara en enda väg ut ur detta dilemma: någon form av blocköverskridande samarbete. Och där kommer med all sannolikhet inte Moderaterna och Kristdemokraterna att vara med.
I så fall är Alliansen historia. De talmansrundor som nu pågår kan alltså inte enbart leda fram till en ny regering, utan också för överskådlig tid rita om kartan för det politiska landskapet i Sverige.