Arkivbild. Foto: Johan Nilsson/TT

Mordbibeln måste få fler kapitel

Publicerad

ANALYS · Alla mordutredare ska kunna sin så kallade mordbibel, själva checklistan över vad som ska göras och i vilken ordning saker och ting bör ske när man utreder ett misstänkt mord. Men mordbibeln räcker inte till för att lösa dagens gängrelaterade mord.

Camilla Kvartoft, programledare Veckans brott

Camilla Kvartoft

Programledare Veckans brott

Att utreda dödskjutningar i gängmiljö är något helt annat än att utreda ett vanligt mord. Då räcker Polisens metodstöd för utredning av grova våldsbrott – som handboken egentligen heter – inte till.

Det visar inte minst uppklarningsgraden som bara är 25 procent för dödsskjutningar, jämfört med 90 procent för övriga mord. Det är naturligtvis oacceptabelt i längden. Särskilt eftersom det här våldet ökat dramatiskt på några år och dessutom går neråt i åldrarna – därför är kriminalkommissarie Gunnar Appelgrens initiativ att ta hjälp av forskare välkommet.

Kriminologen Joakim Sturup ska gå igenom 70 dödsskjutningar i Stockholm och han har kommit halvvägs. Målet är att forskningen ska kunna visa vilka arbetssätt och metoder som är framgångsrika för att klara upp gängskjutningar. Men för att utveckla polisens utredningsmetoder måste man också förstå var svårigheterna ligger.

Utredningstempot är avgörande

Det flesta mord sker oplanerat och i affekt, mördare är inte speciellt rationella och lämnar alltid spår efter sig. Men uppgörelserna i gängmiljö är istället ofta planerade och gärningspersonerna är snabba med att försöka sopa igen spåren efter sig. Skjutningarna sker dessutom nästan alltid utomhus där det är svårare för kriminalteknikerna att säkra bevis. Därför är tempot i utredningen helt avgörande.

Egentligen bör ett utredningsteam vara redo att rycka ut redan innan skjutningen har ägt rum. På senare tid har det också blivit vanligare att gängen anlitar en skytt från ett annat gäng för att skjuta någon i ett tredje gäng. Underrättelseinformation och bra kunskap om nätverken krävs för att polisen inte ska bli bortkollrad.

Få anhöriga vill prata

När ett mord sker får polisen ofta in mängder med vittnesuppgifter och tips. Men efter ett gängmord är det tyst. Inget kommer gratis utan polisen måste ut och hämta in information om vad som har hänt. Men få vill prata, vittnen skräms till tystnad, misstänkta tiger sig igenom en hel förundersökning och inte ens anhöriga till offren är i vissa fall intresserade av att prata polisen.

Att offret ofta själv tillhör gängmiljön gör det än mer komplicerat. Ena veckan kan polisen ha varit hemma hos föräldrarna och förhört dem om sonens misstänkta narkotikabrott och nästa vecka kommer polisen tillbaka med dödsbudet att sonen skjutits ihjäl. Att i det läget få anhöriga att vilja prata med polisen kan vara svårt och därför behövs det fler specialutbildade poliser med fokus på att bygga förtroende med anhöriga.

Trots att forskarna inte är klara med sin utvärdering än är det uppenbart att polisen inte bara behöver mer resurser. Polisen behöver nya kapitel i mordbibeln. Polisen behöver metodutveckla för att lyckas lösa de mest svårlösta morden. Och det är bråttom.

I Veckans brott på torsdag hör ni kriminologen Joakim Sturups slutsatser om hur polisen ska klara upp fler gängskjutningar. Och möt den brittiska polisen som utvecklade FLO-metoden. Dessutom gästas programmet av kriminalkommissarie Gunnar Appelgren. Veckans brott torsdag kl 21 i SVT1 eller på SVT Play. 

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa skeenden”.