Hittills har samstämmigheten mellan riksdagspartierna varit stor när det gäller både smittbekämpning och flertalet politiska beslut. Visst har man kunnat skymta meningsskiljaktigheter mellan partierna, men retoriken har ändå präglats mer av en vilja till enighet än konflikt.
Medan virusforskarna tycks vara i fullt krig med varandra om hur coronasmittan ska bekämpas har alltså politikerna hittills uppvisat en sällan skådad samstämmighet i svensk politik.
Tackade oppositionen
Men det finns nu tecken på att denna anda av samförstånd kan vara på väg att spricka upp. Bakgrunden är att fokus för den politiska debatten nu mer och mer förflyttas från smittbekämpning till hur samhället och samhällsekonomin ska klara sig och hur jobb och företag kan räddas.
Onsdagens budgetdebatt inleddes annars med att finansministern inte bara tackade sina stödpartier för gott samarbete, utan också oppositionen i riksdagen. Frågan är när det har hänt förut?
Tonläget i debatten blev dessutom betydligt mindre konfrontativt än vi är vana vid. De hårda angreppen uteblev.
Ändå är det nu uppenbart att vi är framme vid en punkt där de politiska meningsskiljaktigheterna förstärks. Oppositionen anklagar regeringen för att inte satsa tillräckligt för att rädda jobb och företag. Därmed skapar man också en grund för den debatt som lär följa om läget blir betydligt allvarligare.
Ombytta roller sedan finanskrisen
Samtidigt känns diskussionen igen. Efter finanskrisen 2008–2009 präglades den socialdemokratiska retoriken av ”för lite och för sent” i kritiken av den dåvarande alliansregeringens agerande. Nu är det alltså på väg att bli ombytta roller.
Oppositionen vill satsa flera hundra miljarder kronor mer i krisåtgärder. Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna vill ha fler och större insatser riktade mot företagen, Vänsterpartiet efterlyser mer pengar till kommuner och regioner, och menar att det annars blir stora nedskärningar inom välfärden.
Regeringen varnar dock för att göra slut på allt krut redan nu. Krisen kan bli både djupare och mer långvarig än vad dagens prognoser utgår ifrån. Då kan det behövas mer åtgärder längre fram, menar finansministern.
Och faktum är att ingen idag med säkerhet kan säga hur smittspridningen utvecklar sig och vilka konsekvenserna därmed i slutändan blir för samhällsekonomin.
Prognos för sämre utveckling
Men det går fort nu och uppenbart tvekar regeringen själv om sin egen budgetprognos, som presenterades så sent som den 31 mars. I vårbudgeten har man därför kompletterat denna prognos med ett scenario där utvecklingen blir betydligt sämre. Här faller BNP, inte med fyra procent i år, utan med tio procent, och här blir inte arbetslösheten nio procent i år utan i stället över tretton procent. Flera ekonomer varnar dessutom för att detta andra scenario är mer troligt än det som bygger på utsikterna om att krisen får ett ganska snabbt förlopp och sedan följs av en snabb återhämtning.
Regeringen tar också ordentligt med höjd i sin budget för att kunna vidta ytterligare åtgärder. För första gången sedan de nya budgetreglerna skrevs på 1990-talet utnyttjar regeringen nu möjligheten att i ett krisläge höja det s k utgiftstaket. Det är alltså inte bara en historisk händelse utan också en kraftig höjning. Förslaget i vårbudgeten är att höja utgiftstaket med hela 350 miljarder kronor. Därmed vill regeringen skapa utrymme åt sig själv för fortsatta krisinsatser om läget försämras.
I vårbudgeten summeras de hittills genomförda åtgärderna till 107 miljarder kronor. Men det är en summa behäftad med stor osäkerhet. Slutsiffran kan alltså bli betydligt högre. Kostnaden för flera åtgärder avgörs nämligen av hur många som utnyttjar dem, vilket kan vara svårt att bedöma i förväg då ingen riktigt vet hur krisen kommer att utveckla sig.
Permitteringar för miljarder
Ett bra exempel på detta är systemet med korttidspermitteringar. När förslaget ursprungligen presenterades för några veckor sedan beräknades det kosta 2,4 miljarder. Nu lär slutnotan för i år hamna på som lägst 30 miljarder och som mest över 120 miljarder. Allt beror på hur många företag som väljer att använda det.
Osäkerheten är alltså betydande både när det gäller regeringens budget och vilka insatser som kommer att krävas innan det är dags att göra ett bokslut över krisen. Det är en budget som i alla delar präglas av coronasmittan och vars öde också i slutändan kommer att avgöras av detta virus och dess konsekvenser för samhället.