Självklart är ovanstående grovt förenklat, och delvis orättvist. SAS-cheferna har genom åren tagit sig an utmaningarna i omvärlden genom en rad strategiska affärsbeslut och förändringar, i vissa fall katastrofala, men i andra fall framsynta.
Arbetsvillkoren för viss personal har varit oförskämt bra, i monopoltider då SAS satte biljettpriserna genom en enkel räkneoperation: kostnader+rimlig vinst=biljettpris.
Men. Som åskådare till denna evighetskris blir man återkommande förbluffad över hur ledningen ger uttryck för sitt ansvar för verksamheten kontra personalens.
Dyr strejk
2007 kallade SAS nytillträdde vd strejker för ”otidsenlig problemlösning.” Det hjälpte föga. Den senaste pilotstrejken, 2019, pågick en vecka och kostade SAS 730 miljoner kronor.
Och SAS-ledningens utifrånperspektiv på personalens fackliga arbete hänger kvar. Dokument som reportrarna på SVT Nyheters grävredaktion fått fram visar hur SAS försöker få regeringen att driva på för att ändra EU-reglerna, så att man slipper betala kunderna för inställda flygningar vid strejk.
SAS vägrade alltså betala med hänvisning till att pilotstrejken var en ”extraordinär omständighet” som SAS inte kunde råda över.
Saken gick till EU-domstolen som inte ger mycket för det resonemanget. Domstolen förklarar helt sonika att ”extraordinära omständigheter” är händelser utanför flygbolagets kontroll. Personalen däremot är anställd av SAS och därför knappast utom bolagets kontroll. Det går till exempel att tillmötesgå kraven från facket i sådan utsträckning att piloterna sätter sig i cockpit och flyger igen.
Kriser på rad
Att SAS själva bifogar detta besked från EU-domstolen i brevet till regeringen, tydligen utan att reflektera över innebörden utöver att de nu måste kompensera sina kunder, vilket man tycker blir för dyrt, tyder på viss brist på helikopter(!)perspektiv.
SAS har fått mångmiljardbelopp av ägarna, bland annat svenska staten, för att häva olika kristillstånd. Den senaste krisen, coronakrisen, är nog den allvarligaste hittills i SAS historia. Precis som flera av de föregående kriserna är de utlösta av faktorer som vare sig SAS eller personalen rår över.
Jag har all respekt för att var och en av dessa kriser: Irakkrig, avreglering av flyget, global finanskris och så vidare, i sig är nog för att ge även en skicklig företagsledning i flygbranschen allvarliga problem.
För SAS del har alla externa problem förvärrats av strukturen på bolaget. Det bildades för att flyga affärsresenärer för dyra pengar, från Stockholm, Köpenhamn och Oslo.
Men nu verkar SAS på en marknad med stenhård konkurrens från slimmade uppstickare. Affärsresenärerna slutade flyga business class, och nu kanske de slutar flyga överhuvudtaget. Slaget står framförallt om snåla fritidsresenärer som flyger delvis till andra ställen och på andra tider
Ledningens ansvar
Det är klart att det måste till omfattande förändringar i bolaget. Förstås inte genom att kanske bryta mot arbetsrätten, vilket SVT:s granskning visar nu. Men kanske mot personalens vilja. Och då är kommunikationsstilen i ett företag i slutändan företagsledningens ansvar. Att inte få med sig personalen på resan när företaget haft decennier på sig att utveckla pedagogiken kring väldigt synliga omvärldsförändringar, är nästan en bedrift. Samt väldigt dyrt.