Första gången hon hade sex efter behandlingen blödde hon och hade ont i en vecka, eftersom slemhinnorna var så sköra av medicinerna.
– Jag valde att ha sex med en vän som jag kände väl för jag var så orolig och rädd. Jag blir inte upphetsad på samma sätt längre och rädslan gör att det kan kännas lättare att undvika det, säger Anastasia De Re.
Anastasia De Re fick veta i augusti förra året hade hon hade bröstcancer. I januari opererade hon bort ena bröstet och har sedan dess gjort en bröstkonstruktion. Nu genomgår hon en antihormonell behandling under tio år som ska minska risken för att hon får cancern tillbaka. En behandling som inte gör livet enkelt.
Viktigt vara öppen för en partner
– Den tvingar kroppen in i ett tidigt klimakterium. Jag har vallningar som gör att jag kan sitta på jobbet och känna att jag måste ta av mig alla kläder och ibland nattsvettningar som gör att jag måste byta lakan flera gånger per natt. Det är inte särskilt enkelt när man delar sin säng med någon, säger Anastasia De Re.
Att våga öppna sig för en eventuell partner är något Anastasia De Re har jobbat mycket med. Hon betonar att det är viktigt att vara med någon man trivs med och vågar vara ärlig mot – både om problemen att ha sex rent psykiskt men också om rädslan för smärtan och den bristande lusten.
– Mycket sitter i huvudet. Tidigare visste jag vad jag tyckte om, nu måste jag lära känna mig själv och min kropp igen. Kroppen säger ifrån och den vill inte ha ont.
”Måste finnas för mina barn”
På grund av besvären sover hon dåligt och behandlingen har också gjort att hon gått upp i vikt och påverkat hennes självkänsla.
– Jag känner mig nedstämd, dels på grund av behandlingen men också efter vad jag gått igenom.
Anastasia De Re behandlas med antiöstrogenet Tamoxifen som hämmar det kvinnliga könshormonet östrogen. Hon får också återkommande en spruta som blockerar äggstockarnas funktion.
– Ett tag valde jag att sluta med sprutan och då mådde jag bättre. Men då höjdes mitt östrogen för mycket vilket ökar risken för återfall så då bestämde jag mig för att börja ta den igen. Jag vågar inte ta den, jag har mina barn och måste finnas för dem.