Under 2012, anmäldes 136 fastspänningar på 35 barn, Det är en underrapportering menar barnombudsmannen som granskat tvångsåtgärder gjorda på barn och unga inom tvångsvården. I urvalet ingick 38 enheter från olika platser runt om i Sverige.

– Trots att vi bara tittade på ett urval av vårdenheter, såg vi att det skett fler fastspänning med bälte under det halvår som vi granskade, än vad som rapporterats totalt för hela året 2012. Det är en rejäl underrapportering och helt oacceptabelt, säger barnombudsmannen (BO) Fredrik Malmberg.

Bristande dokumentation

I det insamlade materialet finns också exempel på bristande dokumentation trots att det står tydligt i lagen att tvångsåtgärder måste vara noggrant dokumenterade.

– Vi hittade exempel på att läkare skriver att ett barn varit bältad flera gånger dagligen. Men det står inte när bältningen började eller när den slutade. Det går heller inte att läsa hur många bältningar som gjorts. Det är exempel på dålig dokumentation, säger Fredrik Malmberg.

När dokumentationen brister går inte vården att granska. Det gör också att insynen inom tvångsvården begränsas och försvåras, menar Barnombudsmannen som vill ha en tydligare lagreglering.

– Kravet på dokumentation och inrapportering av tvångsåtgärder måste förtydligas i lag för att skapa likvärdighet. Dessutom behövs sanktioner kopplas till rapporteringsskyldigheten, säger Fredrik Malmberg.

Landstingen underrapporterar

Tvångsvård av barn och unga tas till när ingen annan utväg finns och när det finns fara för liv och död. I praktiken innebär tvångsvård att föräldrarna överlämnar ansvaret till vården och den intagne saknar möjlighet att säga emot. Därför regleras tvångsvården tydligt i lagstiftningen.

Sedan 2009 ska landstingen rapportera tvångsvård och tvångsåtgärder till Socialstyrelsens patientregister tre gånger om året. På Socialstyrelsens patientregistret dit inrapportering ska göras är man medveten om problemet.

– Vi vet att landstingen underrapporterar, så vi vet vi exakt hur många barn som tvångsvårdas i Sverige. Inte heller om det blir fler eller färre. Ytterst kan det innebära att beslut fattas på felaktiga grunder, säger Lars Grönvik på Patientregistret.

Fredrik Malmberg är också kritisk till att tvång inom psykiatrin saknar ett barnrättsperspektiv, att det inte skiljer på hur barn och vuxna får behandlas.

– Jag anser att tvångsmedel som används mot barn inom tvångsvården ska ses över i särskilt syfte att skapa ett tydligt regelverk anpassat för barn.