När programledaren Kitty Jutbring och kompositören Per Störby fick dottern Nikki-Lo för snart ett och ett halvt år sedan ställdes livet på ända när Kittys nedstämdhet inte försvann efter några dagar.

– Det kändes som att allt man var säker på i livet det bara försvann och var borta och det fanns ingenting att hålla sig i nästan. Allting var nytt och allting var helt annorlunda och den rollen jag skulle in i tyckte jag var jättesvårt att fatta – vem är jag nu om jag ska vara morsa och så där, säger Kitty Jutbring

– Så det kändes lite som sån där tecknad film där de går ut i luften och så står de där en sekund och sen ramlar de ner. Lite så kändes det faktiskt, berättar Kitty och tittar på Per i soffan bredvid henne.

”Jag kände mig otillräcklig”

– Jag kommer ihåg att det kändes som att hjärnan gick på högvarv och jag hade extremt mycket oro, som också ibland ramlade över till ångest. Jag kände mig väldigt otillräcklig, jag hade väldigt mycket skuldkänslor, säger Kitty.

– Jag tyckte när jag såg på mitt barn att även om jag kände den här stora kärleken, så kände jag väldigt mycket krav. Hon symboliserade liksom all min otillräcklighet istället för att vara någonting fint.

Pratade mycket

Per säger att deras förhållande inte påverkades negativt. De klarade av att se det som hände som en tillfällig period, som berodde på att de fått barn. De pratade mycket och var öppna mot varandra.

– Det som var det svåra egentligen var att jag var en euforisk och glad nybliven pappa. Jag mådde ju jättebra, hade aldrig mått så bra i hela mitt liv, samtidigt som min tjej aldrig har mått så dåligt i hela sitt liv. Det var ju väldigt konstigt att förhålla sig till, säger han.

Men Kitty mådde till slut så dåligt att hon behövde professionell hjälp.

– Då åkte jag in dit lite sådär akut, för då kände jag, det här funkar inte, då hade jag försökt.

– ...vi åkte in hela högen... fyller Per i.

– Ja, då åkte vi in hela högen och vi bara kände att nu behöver jag mer hjälp. Då fick jag lite mer rejäl hjälp, både samtal och lite medicin och då vände det ju ganska fort, säger Kitty.

Arbetar förebyggande

Monica Wiman är distriktssköterska och psykoterapeut på barnavårdscentralen Knoppen och den som hjälpte Kitty och hennes familj. Hon har drygt 20 års erfarenhet av nyblivna föräldrar. För henne är det självklart att arbeta både förebyggande och att vara noga med att ta hand om de föräldrar som mår dåligt efter förlossningen.

– Visst skulle vi kunna göra mycket mer. Jag, till exempel, har ju en grupp för som jag kallar ”sköra mammor”. Vi är en liten grupp och vi träffas tio veckor på rad och där kvinnorna redan vet innan gruppen startar, att de jag träffar har också jobbigt på något sätt, berättar Monica.

”Nu är det bra”

Idag mår Kitty bra, men hon går fortfarande i samtal och poängterar att det tar ett tag att komma ur en depression:

– Nu är det bättre än kanske någonsin, måste jag säga. Nu känns det som att hon tycker jättemycket om mig och jag tycker jättemycket om henne och vi... nu är det bra!