”Mina föräldrar säger att jag antingen lever som de vill, eller så blir jag utkastad”. Så skriver en flicka i den nya rapporten från Rädda barnen.
”Jag vill så gärna gå och bada med mina kompisar. Känna att jag är som alla andra. Men jag har inte ens en baddräkt eller en bikini”, skriver en annan.
– Nu har det gått ett år. Det är en lång tid, och spenderar man mycket tid hemma så är det en jättesvår tid, säger Evelina Aho Fältskog, projektledare för Rädda barnens stödverksamhet kring hedersförtryck och våld.
Fångas inte upp
Hon beskriver hur barn och unga fått svårare att koncentrera sig på skola eller jobb under pandemin. Och trots att lagstiftningen skärpts för att skydda barn mot hedersrelaterat våld och förtryck så ser Rädda barnen fortfarande stora brister.
– Många pratar om att man har det svårt hemma och att man har försökt ta hjälp men ingen riktigt lyssnat eller fångat upp signalerna som man har försökt sända ut till vuxna runt omkring.
”Skulle bli en hel bok om jag skrev allt jag inte får göra”
I den nya rapporten lyfts flera unika vittnesmål. En flicka skriver att det skulle bli en hel bok om hon skrev allt hon inte får göra.
”Jag får inte ha sex, får inte vara hemma hos killar, inte gå ut på fest, vara sent ute – inte ens om jag ska på promenad. Det är egentligen ingen skillnad nu än innan corona – ja, en grej är väl att jag alltid är hemma nu och övervakas vad jag gör. Jag längtar till skolan, jag hoppas det här snart är över”.