En till två procent av den svenska befolkningen lider av bipolär sjukdom och det är lika vanligt hos män som hos kvinnor, enligt Hans Ågren, professor emeritus i psykiatri vid Sahlgrenska akademin.

Många lever ett normalt liv med sjukdomen och svarar bra på behandling. Dock visar statistiken att var tionde bipolär kommer att avlida i självmord.

Här nedan svarar Hans Ågren på frågor kring sjukdomen, hur den går att behandla och hur det fungerar att leva med den.

Vad är bipolär sjukdom?

Bipolär sjukdom kallades tidigare manodepression, men det begreppet används inte längre eftersom bipolär talar för en möjlighet att pendla mellan två sjukliga faser i sitt liv – deprimerad eller sjukligt manisk. Det vanligaste är att man är deprimerad under perioder – manierna är svårartade och besvärliga men kortvariga. Det är labiliteten som definierar sjukdomen, att man kan svänga så mellan dessa två faser.

Hur länge varar de olika faserna?

Depression kan vara i flera månader och en mani kan vara i flera veckor. Det kan vara kortare eller längre hos olika individer.

Hur fungerar det att leva som bipolär?

Man är väldigt normal under den större delen av tiden och fungerar bra. Man är inte sjuk mellan faserna.

Kan man leva ett normalt liv?

Med rätt behandling kan man undvika faser och leva ett gott liv. Bipolaritet är en tacksam sjukdom att behandla och patienternas liv kan förbättras med hjälp av rätt medicinering.

Hur behandlar man sjukdomen?

Det finns en bra behandling och de flesta svarar bra den. Basbehandlingen består av litium som tas hela tiden och funkar allmänt stabiliserande. Det är viktigt att tidigt i sjukdomsförloppet se vad det handlar om och sätta in rätt behandling. Sedan finns det andra mediciner att behandla med under den deprimerade och maniska fasen. Kognitiv beteendeterapi (KBT) har också visat sig vara effektiv i kombination med medicinen, aldrig enbart. Det är också viktig med så kallad psykoedukation från vårdens sida, då man går igenom och undervisar patienten och de anhöriga om sjukdomen, så att man inte får underdrivna eller överdrivna förhoppningar om medicineringen och sitt tillstånd.

Berätta mer om de olika faserna.

Den maniska fasen finns i olika grader – antingen mani där man helt tappat fotfästet och hypomani som är en lindrigare form av mani då man är överaktiv. Den deprimerade fasen är vanligare än den maniska och behandlas inte på samma sätt som vanliga unipolära depressioner, då man kan behandla med selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI).

Vad kan anhöriga göra?

Det är viktigt att få med anhöriga på psykoedukation så att de får kännedom och kan ha rätta attityder mot sina familjemedlemmar. Dels så att de kan identifiera tecken om de olika faserna och vet när de ska slå larm och få sin anhörig att söka vård.