Sjukhusen i Kalmar län har inte genomfört en enda organdonation under de senaste tre åren. Enligt Länssjukhuset i Kalmar ligger etiska frågor som grund för statistiken.
På länssjukhuset i Kalmar säger man i dag att de patienter vars liv konstaterats inte går att rädda inte ska behöva ligga längre än nödvändigt i respirator, eftersom vården då görs för att hålla organen i liv, och inte patienten.
-De patienterna behöver ofta ett förlängd andningsstöd, att ligga i respirator. Inte för deras egen skull utan för att man väntar på att patienten ska utveckla total hjärndödhet för att kunna bli en organdonator. Vi är ju här satta att behandla de patienter som ligger här, inte behandla patient A för patient B:s skull. Och det är ett etiskt dilemma, säger Jonas Rastad, sjukhuschef på Länssjukhuset i Kalmar.
Får fortsätta behandling
Men lagen säger att man får fortsätta med medicinska insatser ett dygn efter att patienten avlidit för att göra en donation möjlig.
Kalmars etiska dilemma bidrar alltså till att de nationella organköerna i dag är onödigt långa och att människor dör i väntan på ett nytt organ.
-Jag tycker att det är bekymmersamt, men i vissa fall så är det uppenbart att polletten ännu inte trillat ner och att man arbetar riktigt aktivt med de här frågorna, säger socialminister Göran Hägglund (KD).
-Det är helt oacceptabelt. Regeringen borde ta initiativ till att se över lagstiftningen och klargöra den gråzon som i dag gäller. Så att det blir tillåtet att vårda en person som vill donera sina organ, även om den personen själv inte längre går att rädda, säger Ylva Johansson (S), vice ordförande i socialutskottet.
Lagförtydligande kan komma
Gråzonen ligger i när man kan börja se över möjligheterna för en organdonation. I dag ser man över möjligheterna när en människa avlidit. Men ett lagförtydligande skulle innebära att ansvariga läkaren, när ett liv inte går att rädda, ändå fortsätter med intensivvårdsbehandling för att organen ska kunna användas för donation.
-Jag vill diskutera med donationsrådet om det är något jag kan bidra med på mitt håll, säger Göran Hägglund.
-Det är möjligt att vi har varit väl strikta och konservativa, alltså följt regelverket för hårt. Därmed har vi inte lyckats hitta en lämplig organdonator.
Sindra Grahn
Olof Nordangård