Legionärssjuka är en form av lunginflammation med oftast hög feber, huvudvärk och muskelvärk. Diarré förekommer ofta. Inkubationstiden är i regel 5 till 6 dygn.

Sjukdomen kan behandlas med antibiotika.

Legionellabakterierna finns i jord- och vattensamlingar och är normalt ofarliga. För att bli sjuk måste man i regel andas in bakterierna och ha nedsatt immunförsvar. Smitta mellan personer sker ej.

Bakterierna förökar sig i stillastående vatten, t.ex. i vattenledningar, klimatanläggningar, duschar och bubbelpooler. Tillväxten gynnas av den biofilm som nästan alltid finns på väggarna inne i vattentankar, vattenledningsrör och duschslangar.

Smitta sker genom inandning av förorenat vatten i aerosolform (spray av mikroskopiska vattendroppar).

Pontiacfeber, en mild influensaliknande sjukdom som snarare kan liknas vid en allergisk reaktion än en egentlig infektion, orsakas också av Legionellabakterien.

Varför endast vissa smittade personer får en typisk legionärssjuka, andra Pontiacfeber, är oklart. Smittdosen, d.v.s. det antal bakterier man får i sig, spelar sannolikt viss roll. Personens hälsotillstånd är också av betydelse.

Diagnos kan bl.a. ställas genom att bakterier påvisas i luftvägssekret eller urin, alternativt att antikroppar mot legionellabakterien påvisas i patientens blod.

Cirka 50 till 80 fall av legionärssjuka rapporteras varje år i Sverige. Närmare hälften har smittats utomlands.

Västerås drabbades 1979 av ett stort utbrott. Över 50 personer insjuknade och en person avled. Reservoaren var här kylanläggningen på ett av stadens större varuhus.

År 1990-1991 smittades på ett lasarett 29 personer (26 patienter och 3 personal). Tre av patienterna avled. I varmvattnet (som höll +43°C) fann man legionellabakterier.

Andra sjukhus i Sverige har också haft problem med Legionella i sina vattensystem. Patienter med nedsatt immunförsvar har fr.a. smittats.

Ett par utbrott av misstänkt Pontiacfeber har rapporterats i Sverige. Personerna har besökt offentliga bubbelpooler.

Smittskyddsinstitutet