Den nya statistiken från Socialstyrelsen visar att antalet förlossningar som startat med induktion i vecka 41+0 ökade från 21 procent år 2019 till 42 procent år 2020.

Enligt myndigheten beror detta till stor del på att flera regioner ändrat sina rutiner för igångsättning, och startar förlossningar tidigare nu. Detta kan i sin del härledas till en uppmärksammad svensk studie från 2019, Swepis. Studien jämförde igångsättningar i vecka 41 och 42, men efter att sex barn dött avbröts studien i förtid. Samtliga fall där barn avled var sådana som skulle sättas igång i vecka 42.

Diskussionen om igångsättning, och när det ska ske, har varit livlig inom kåren, berättar flera personer som SVT talat med. Michael Algovik är ordförande i SFOG, svensk förening för obstetrik och gynekologi, och han bekräftar den interna debatten.

– En del kollegor tycker att det här är ett onödigt ingrepp. Men jag tror att en majoritet är ganska övertygad att datan från de många olika studier som gjorts är solid, säger han.

Ska minska fosterdöd

Anledningen att man sätter igång en förlossning innan den startat av sig självt är risken för att barnet dör i magen ökar om man inte gör en igångsättning, enligt Anna Hagman, överläkare och obstetriker med ansvar för mödrahälsovård i Göteborg.

– Detta är en av de absolut viktigaste åtgärderna man kan göra för att minska dödligheten hos barn i magen, säger hon.

Du ser inte ökningen som något negativt?

– Eftersom förlossningsutfallet förhoppningsvis blir bättre så tycker jag att det är en logiska utveckling. Det är flera hundra induktioner som behöver göras för att rädda ett barn. Om själva induktionen inte leder till ökade kejsarsnitt utan enbart förlängd vårdtid, så kan man tycka att det är värt det, säger Anna Hagman.

Så tycker barnmorskan

Barnmorskeförbundets ordförande Eva Nordlund tycker inte att ökningen av igångsättningar är positiv. Hon säger att man behöver bli bättre på att välja ut vilka kvinnor som ska sättas igång, och att inte alla kvinnor är hjälpta av igångsättning.

– Vi behöver bli ännu mer tydliga i att det faktiskt är skillnad i vilken risk det handlar om, beroende på vad man har för utgångsläge.

Andra riskfaktorer sent i graviditeten kan till exempel vara övervikt, hög ålder, upprepade missfall tidigare eller rökning.

Hon får visst medhåll av Karin Pettersson, förlossningsläkare på Karolinska Huddinge.

– Om vi skulle sätta igång alla kvinnor som nått vecka 41 finns det en risk att de som är i aktivt värkarbete inte får plats. Det är redan ganska trångt på våra förlossningsavdelningar, säger Karin Pettersson.