Under de senaste dagarna har SVT rapporterar om säkerhetsbrister och en utbredd tystnadskultur inom kriminalvården. Det framkommer genom en enkät som Seko-företrädare på 22 av de högst säkerhetsklassade anstalterna i Sverige har svarat på.
Efter rapporteringen har det strömmat in många liknande vittnesmål.
En person skriver: “Vi har länge sagt att man inte vågar säga ifrån till sina chefer då man är rädd för repressalier. Det pratas om att man hamnar i frysboxen. I ett av era inslag såg jag exakt samma sak och samma uttryck från andra sidan landet! Skrämmande.”
”Katastrofalt läge”
Erfarna kriminalvårdare har valt att lämna: ”Jag har sagt upp mig efter 12 år hos kriminalvården pga allt det ni tog upp”.
Men också nya lämnar: “Jag jobbade i knappt två veckor innan jag sjukskrev mig och lovade mig själv att ALDRIG sätta min fot i Kriminalvården igen. Arbetsklimatet och hur man behandlar människor som sitter häktade är bland det absolut värsta jag någonsin har upplevt.”
Flera skriver också om svårigheten med bemanning och att personal måste lånas ut mellan anstalter. Andra skriver om svårigheten med att få ta ut semester, långa arbetspass och mycket övertidsarbete.
“Den situationen som kriminalvården befinner sig i just nu är ett katastrofalt läge, vi har sedan länge passerat alla gränser”, menar en kriminalvårdare.
”Frågan är vad priset blir”
Vittnesmålen kommer även från tidigare intagna, anhöriga och tidigare anställda – med två saker gemensamt för nästan alla som skriver; återberättelser om svåra händelser och krav på förändring.
Dokument, ljudfiler och tips har också kommit in. Men mot löfte om anonymitet.
En skriver: “Ni är välkomna att använda det som står i utredningen men vill inte att det ska kunna härledas till mig då det inte bara skulle drabba mig utan också mina närmaste kollegor.”
En annan skriver:
“Det är bara en tidsfråga innan vi har riktigt allvarliga situationer hos kriminalvården, frågan är bara vad priset kommer bli innan politiker och chefer vaknar”.
