Den svenska debatten om tiggeri är långtifrån ny. Foto: Stockholms Stadsmuseum

Från dödsstraff till utvisningslagar – den svenska tiggeridebattens förhistoria

Uppdaterad
Publicerad

Den svenska debatten om tiggeri är långtifrån ny. I århundranden har staten och kyrkan försökt att sätta käppar i hjulen för dem som kallats för ”orätta fattiga”, ”lösdrivare” eller ”tiggare”.

Under hela medeltiden kommer ”zigenare/tattare”, d v s grupperna resande och romer ses som ett ”problem” av de kyrkliga och världsliga myndigheterna. De utpekas som ett hot mot en bräcklig centralmakt som har svårt att kontrollera utlänningar och icke bofasta, samt mot den sanna tron och de levnadssätt som statskyrkan förespråkar.

”Orätta” fattiga

Vid denna tid skiljer man på ”rätta” och ”orätta” fattiga. De rätta är de som inte kan arbeta och som man ger ett visst understöd eller tillåter att tigga. ”Tattarna” (en term som länge inbegriper utländska romer) ingår inte i denna grupp .

1637 införs dödsstraff för manliga ”tattare”/”zigenare” som inte lämnar landet, dödsstraff som dock inte tycks ha verkställts i verkligheten. Under 1700-talet sätter man upp tavlor i byarna med uttryckliga förbud mot tiggeri och ”landstrykeri”

1741 kommer en  kunglig förordning om att ”alle judar, savoyarder, lindansare, komedianter med flera gycklar, vid namn de hava måge, tartare och zigeuner, som med varjehanda ogudaktighet, spådomar, lögn, tjuveri tillfoga menige man stort besvär och olägenhet” omedelbart ska utvisas ur landet.

Liberala passlagar

Mellan 1860-1914 kan man fritt resa in i Sverige utan att behöva uppvisa pass. Med växande storstäder söker dock myndigheterna i Europa att strama åt tyglarna. Det gäller till exempel de kringvandrande musiker och positivspelare som då försörjer sig genom en gränsöverskridande, kringvandrande verksamhet och som får det allt svårare att utöva sin verksamhet i till exempel  Stockholm.

1885 kommer en moraliskt präglad och troligen ganska verkningslös lösdriverilag som gör det straffbart att vara kringvandrande om man saknar inkomst. En lösdrivare definieras då som en person som ”stryker omkring utan att söka ärligen försörja sig och tillika förer ett sådant levnadssätt att våda därav uppstår för allmän säkerhet, ordning och sedlighet”.

Föreställningarna om de kringvandrande är många från de bofastas sida: man fruktar att de kan ”sätta ont i folk” och skrämmer barnen med dem.

Utvisningslagar mot romer

1914 kommer så en utvisningslag som förbjuder utländska tiggare, kringvandrande musikanter, förbrytare och prostituerade att vistas i landet. ”Zigenarna” pekas ut som en grupp som lagen ska riktas emot. Detta kommer få negativa konsekvenser för några av de äldsta romska familjerna i Sverige vars försörjning byggt på möjligheten att resa till olika länder.

Lagarna kommer också få konsekvenser under andra världskriget då romer med familjer i Sverige hindras från att komma till sina anhöriga här och istället kommer gripas för att föras till de nazistiska förintelselägren. De antiromska invandringslagarna ändras först 1954, vilket innebär att romska överlevande i nazilägren – till skillnad från de judiska – förvägras att söka en fristad i Sverige.

Sverige blir medlem i EU 1995, vilket innebär fri rörlighet mellan medlemsländerna för EU-medborgarna och möjligheten att vistas i ett annat land i tre månader. Därefter finns krav på försörjning. 

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer