Vanligaste dödsorsak är bakterie- infektioner. Frigående höns dör även oftare av parasitinfektioner och skador efter hackning och kannibalism.

Biträdande statsveterinär Oddvar Fossum, som lett studien, säger till Vetenskapsradion att han tror att sys- temet med frigående höns kan förbätt- ras om uppfödarna får bättre kunskap om hönsens naturliga beteende.

– Problemen berodde nog till stor del på att de nya systemen introducerades under en väldigt kort tid, och att det var en bristfällig kunskap om de nya systemen, säger Oddvar Fossum till Sveriges Radios Vetenskapsradion.

Fler frigående efter lag

1999 års djurskyddslag innebar att värphöns inte får sitta i bur om de inte har tillgång till rede, sittpinne och sandbad. Efter det att lagen antogs har allt fler värphöns blivit frigående. Den viktigaste orsaken till de frigående hönsens högre dödlighet är enligt Oddvar Fossum att kontakten med strö och avföring sprider sjukdomar. Men han har samtidigt förhoppning om att systemet kommer att fungera bättre efterhand.