När polisen varnade ledaren i det så kallade Östberganätverket för att han hade ett skarpt hot mot sig, mördades ledarens fiende bara några dagar senare. Det här berättar Veckans brott om i sitt playprogram. Fallet väcker frågan om polisens agerande var den utlösande faktorn.

Kriminalkommissarie Gunnar Appelgren har jobbat mot grov organiserad brottslighet i många år. Han kan inte gå in på det enskilda fallet men har själv varit med om att fatta beslut om när och hur polisen ska agera i andra ärenden.

– Att ta kontakt eller inte, är bland de svåraste beslut man kan ta, säger han.

Djupt ner i kriminella världen

De inom polisen som arbetar mot gängen har tentaklerna djupt ner i den kriminella världen och både ger och tar emot information. Det kan till exempel ske via så kallade informatörer som arbetar på uppdrag av polisen, eller hemliga tvångsmedel som telefonavlyssning.

– Det händer ganska ofta att vi får veta att något är på gång kring vissa personer, säger Gunnar Appelgren.

Polisen gör också egna bedömningar i den ständiga våldsspiral av hämndaktioner som gängen befinner sig i.

När polisen får information gäller det att först bedöma dess trovärdighet och sannolikheten att något faktiskt kommer att hända. Polisen värderar också hur bra koll man själv har på situationen. Sedan kommer den ibland svåra uppgiften att bestämma om och isåfall hur man ska agera. Informationen kan sätta igång starka krafter då gängmedlemmarna ofta vet, eller tror sig veta, vilka som är deras fiender, vilka som försöker döda dem.

Måste skydda källan

Hur tänker du kring att polisen kan bli en aktör och trigga igång något?

– Först och främst måste vi lämna information på ett sådant sätt att vi säkrar källan, och tvätta informationen så att vi inte bekräftar vem som är angripare. Många kriminella i den här miljön har flera hot mot sig och lever med många olika uppgörelser. 

Har du varit med om att fatta beslut som skapat gängkonflikter?

– Nej, inte de gånger jag har varit med om att besluta att ta en kontakt, då har vi inte sett en eskalerande effekt. 

Polisen har en organisation för hur man skyddar hotade personer där åtgärderna kan vara allt från att en särskild plats sätts under bevakning till att en person får flytta tillfälligt.

– Då tar vår skyddsorganisation hand om det, övrig polispersonal ska inte veta var personen finns eller vilka metoder vi använder, säger Gunnar Appelgren.

Konfronterar den som hotar

Det händer dock att gängkriminella inte vill ha den typen av hjälp utan menar att ”det här fixar vi själva”.  

Det vanligaste är att man konfronterar den som hotar. Då kan polisen vara offensiv och gå rakt på sak, till skillnad från om en som är hotad ska informeras. Då gäller det att skicka fram särskilt lämpad personal. Ofta är det seniora poliser som är vana vid att föra sig i den kriminella miljön och som har den förmågan. Men det är inte alltid den taktiken är möjlig.

– Man måste ha respekt för att det ibland inte är ett alternativ. Det är väl reglerat hur polisen ska sköta de här kontakterna och jag tycker generellt sett att vi är ganska duktiga. Men det finns ingen manual. Först och främst måste vi se till att rädda liv, säger Gunnar Appelgren.

Se hela programmet ”Veckans brott Redaktionen” på SVT Play