I veckans Agenda handlar det bland annat om de skiftande framgångarna för svenska partiledare i de sociala medierna. Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund är exempelvis mycket aktiv och har många följare på Twitter, medan statsminister Fredrik Reinfeldt inte twittrar.

Centerpartiets Annie Lööf var tidigare mycket aktiv på Twitter men har fått förändra sitt twittrande sedan hon blev partiledare och näringsminister, menar mediestrategen Brit Stakson:

– Jag tror att det var en väldigt stor resa för henne att göra, för det var så väldigt naturligt för henne men i den rollen blir det väldigt svårt att ta ständiga debatter, säger Stakson till Agenda.

Andra politiker som är Twitterkändisar är utrikesminister Carl Bildt, Norges statsminister Jens Stoltenberg och USA:s president Barack Obama – sistnämndes twitterkonto sköts dock av särskild personal.

”Politikerna måste vara nåbara”

Barack Obamas lyckade första presidentvalskampanj byggde till stor del på sociala medier och han sågs som en föregångare i sitt sätt att använda sig av dem. Har andra politiker hunnit ikapp honom när det gäller att dra nytta av de sociala medierna?

– I Sverige är användandet ganska genomsnittligt bland politikerna. Men i alla länder där många människor använder sig av sociala medier inser politikerna att de måste finnas där människorna finns och de måste vara nåbara, säger Nils Gustafsson.

Inte säkert man får fler röster

Samtidigt har insikten spridit sig att det inte är så enkelt som att är man mera aktiv i sociala medier får man också fler röster när det är val, framhåller han.

– Det går inte att mäta exakt hur stor betydelse de sociala medierna har för ett valresultat, det blir inte meningsfullt för det är så mycket annat som spelar in. Men nästan inga riksdagspolitiker har råd att välja bort de sociala medierna, de har blivit en naturlig kanal för att kommunicera, säger Nils Gustafsson.

– Man röstar inte på någon bara för att den syns i de sociala medierna, men chansen blir större att man känner till personen. Människor som använder de sociala medierna får mer och mer information genom dem. Det är i alla fall inte oviktigt vilken politisk information människor konsumerar i sociala medier veckorna före ett val, konstaterar han.

Han nämner ett exempel på hur något som sprids i sociala medier kan påverka hur människor röstar.

– Det var en blogg som inför senaste valet 2010 berättade om konsekvenserna av att ha blivit utförsäkrad. Den blev väldigt mycket delad i sociala medier och det ledde till att den togs upp i riksmedierna. Någon borgerlig politiker hävdade att detta kunde ha kostat alliansen valsegern.

När någonting sprids i sociala medier och vidare till traditionella medier får det sin stora genomslagskraft genom att det sprids av vanliga människor, betonar Nils Gustafsson.

Gräsrötterna blir viktiga

– Det handlar inte om pressmeddelanden som professionella kommunikatörer skickar ut, utan om att kompisar och människor man känner och litar på för saker vidare och uttrycker åsikter. Även om man inte tittar på tv eller läser tidningar kan man oavsiktligt komma i kontakt med något därför att en kompis delat det på nätet.

Därför, menar han, bör partier och politiker som vill nå ut med sitt budskap använda sig av så många kanaler som möjligt och även så mycket som möjligt av partiets gräsrötter, medlemmar och sympatisörer.

– Det finns ingen studie som bevisar det, men det kan mycket väl vara så att när allt fler använder sociala medier kan gräsrötterna bli viktigare i politiken, säger han.

Samtidigt menar han att de politiker som inte känner sig hemma med sociala medier inte behöver inte vara ledsna för det.

– Tycker man det är roligt är det bara att vara glad över det, men allt står inte och faller med sociala medier. Det är väldigt individuellt om man gillar att vara aktiv i sociala medier och det är delvis också en generationsfråga, säger han.

Viktigare för de små och okända

Det är viktigare för mindre partier och mindre kända politiker att vara med i sociala medier än för högt uppsatta politiker och stora riksdagspartier, menar Nils Gustafsson.

– De stora och kända lyssnar folk på ändå, men till exempel för Gudrun Schyman, som är kommunpolitiker i Simrishamn och som är med i ett litet parti som inte finns i riksdagen, är alla sätt att synas och nå ut med sitt budskap viktiga.

Hur viktigt är det då vad man säger på Twitter, Facebook, Instagram och andra nätmedier?

– Det man skriver och säger finns kvar och det är bra att vara försiktig, men vi kommer att få se mer och mer på nätet av saker från förr som människor kanske inte är så stolta över. Acceptansen för det borde höjas i takt med att det blir vanligare. Samtidigt brukar jag ge rådet generellt att man aldrig ska skriva något i sociala medier som man inte vill se på en kvällstidningslöpsedel dagen därpå!

Beröm åt Stoltenberg

Någon politiker du själv tycker sköter sig bra i de sociala medierna?

– Jens Stoltenberg! Han är jättebra, man får får intrycket av att han gör det för att han tycker det är roligt, han skriver lite lagom personligt. Själv tycker jag det är roligt att följa dem som själva verkar tycka det är roligt att skriva.

Han får medhåll från Caroline Waldheim, kampanjchef för Socialdemokraterna.

– Stoltenberg har väldigt många gillare på sin FB–sida. Jag tror att det beror på att han i stor utsträckning är personlig. Såvitt jag vet hanterar han sin sida själv. Han blir väldigt personlig och därmed tror jag att han når väldigt många. Inte bara medlemmar och sympatisörer utan gemene man, säger hon.

Se reportage om svenska politiker i sociala medier i Agenda söndag 3 mars kl 21.15 i SVT2.