Hans morbror, faster, nära familjevänner, kyrkans diakon och dennes fru, är några av de personer Nuri Kino har förlorat till covid-19 sedan pandemin slog till.
Nuri Kino har på eget bevåg med hjälp av sin bakgrund som undersökande journalist, kartlagt smittspridningen i socioekonomiskt utsatta områden med fokus på Södertälje. Han riktar därför skarp kritik mot myndigheter och medier, som misslyckats med att nå fram till berörda grupper.
– Det handlar om mer än informationsspridning på fler språk. Det handlar om vilka kanaler man använder – sättet att nå fram till dessa grupper, säger han.
”Finns inga anpassade åtgärder”
Utöver Södertälje, har också stadsdelen Järvaområdet i norra Stockholm drabbats hårt.
Degmo Daar, talesperson för den nygrundade Kriskommittén som utgörs av svensksomalier från olika städer i Sverige, säger att det finns flera faktorer som kan ligga bakom detta.
– Många som bor i området jobbar inom serviceyrken, vården och transportbranschen. De har inte möjligheten att jobba hemifrån, säger hon.
Detta i kombination med att många bor i så kallade generationsboenden – det vill säga, när man bor tillsammans med sina äldre släktingar – gör det svårt att isolera de äldre och smittan sprids snabbare, förklarar hon.
– Det finns inga anpassade åtgärder som kan hjälpa de här grupperna. För taxichauffören som måste träffa mycket folk, för de inom vården som inte får lämpligt skydd eller har osäker anställning, för människor i riskgruppen som bor trångt.
Kriskommittén vill förhindra en liknande utveckling i andra delar av landet och kräver riktade insatser från beslutsfattare.
– Det är oerhört viktigt att myndigheterna tar detta på allvar, säger Degmo Daar.
Tondövhet mot kulturella skillnader
Myndigheter har inte heller förstått de kulturella skillnaderna som vikten av kollektiv socialisering, anser Nuri Kino.
– En vanlig vardag hemma hos min mamma kunde vi vara 10 personer, medan under en helg var vi minst 30 personer i en lägenhet som fikade och lagade mat tillsammans, säger han.
När restriktionen om max 50 personer vid allmänna sammankomster väl infördes och social distansering uppmuntrades, var det försent och smittspridningen i utsatta områden var redan utbredd.
– Det borde ha funnits riktade insatser mot de här grupperna från början och det saknas till viss del än idag, säger Nuri Kino.