Håkan Juholt var en outsider och långt ifrån förhandstippad som partiets ledare inför valet 2012. När valet föll på honom var det en överraskning inte minst för honom själv.

– Han hade inga direkta fiender i partiet men han hade heller inga vänner som ställde upp för honom när det började blåsa.  Han hann inte förbereda sig och bygga de kontakter som han hade behövt, säger Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap och socialdemokrat.

”Hade lägre toleransnivå”

Att Socialdemokraterna redan innan valet av Håkan Juholt befann sig i en stormig och turbulent tid bidrog till det skakiga förtroendet, menar Ulf Bjereld.

– Man hade en lägre toleransnivå för de misstag Håkan Juholt gjorde. Det friskriver inte Håkan Juholt från personligt ansvar men det försvårade hans situation. Jag skulle säga att han valdes under svårare omständigheter än någon annan socialdemokratisk partiledare har gjort.

Håkan Juholt misslyckades dessutom med att förankra sin politik i partiet. Istället landade fokus på honom som person, menar Ulf Bjereld.

– Det kom många utspel och han tyckte om att tala med journalister. Den inre energi som han hade filtrerades inte i diskussioner med de andra i partiet på det sätt som skulle vara nödvändigt för att ena sina partikollegor.