Handlar det om maktens arrogans eller bristande kompetens?

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

Regeringen Löfven lär tänka sig för både en och två gånger innan man försöker sig på att avsätta en generaldirektör igen. KU:s granskning innehåller allvarlig kritik mot socialförsäkringsminister Annika Strandhäll. På flera punkter underkänns hennes agerande.

Mats Knutson

Inrikespolitisk kommentator

Förra veckan överlevde Strandhäll med knapp marginal riksdagens misstroendeomröstning. I dag presenterades KU:s granskningsbetänkande. Den är ingen munter läsning för statsrådet. På flera punkter kritiseras hennes agerande i samband med att Försäkringskassans f d generaldirektör Ann-Marie Begler avsattes.

Om det handlar om maktens arrogans eller bristande kompetens är svårt att veta. Uppenbart är dock att mycket blev fel när Begler förflyttades.

Väljer att tro på Begler

En fråga som varit viktig både för granskningen och förra veckans misstroendeomröstning är om förflyttningen skedde i samförstånd med Begler. Det har Annika Strandhäll hävdat i utfrågningar i Konstitutionsutskottet, men Begler själv har förnekat det.

Här sätter KU tydligt ner foten i sitt betänkande. Utskottet slår fast att det står klart att ”förflyttningen skedde mot Ann-Marie Beglers vilja”. Här väljer alltså ett enigt utskott, inklusive de socialdemokratiska ledamöterna, att tro på Begler.

Vidare slår utskottet fast att regeringens uppgift att styra förvaltningen ställer krav på en tydlig och förtroendefull dialog med myndigheterna. Någon sådan dialog tycks inte ha existerat mellan Strandhäll och Försäkringskassan. Den kritik som Strandhäll menar har funnits mot Försäkringskassan uppfattades inte av Begler.

Någon dokumentation kring förflyttningen har heller inte presenterats av socialförsäkringsministern eller regeringen, menar utskottet.

Samtliga dessa brister bär socialförsäkringsminister Annika Strandhäll ansvaret för, enligt KU. Därmed ”prickas” hon av KU för sin hantering av ärendet.

Valtaktiska skäl

Att det till stora delar var valtaktiska skäl som låg bakom förflyttningen av Ann-Marie Begler har länge framstått som tämligen klart. Inför fjolårets valrörelse ville regeringen distansera sig från Försäkringskassans hårda tillämpning av regelverket kring sjukskrivningar.

Men samtidigt har en regering stora möjligheter att förflytta en generaldirektör om den inte anser att chefskapet utövas på ett tillräckligt bra sätt. Det innebär att det kan vara svårt att slå fast vad som är partipolitiska skäl och vad som är sakligt motiverade skäl.

För några år sedan avsatte till exempel alliansregeringen Arbetsförmedlingens dåvarande chef Bo Bylund. Han hade ett socialdemokratiskt förflutet, men hade också arbetat som statstjänsteman under lång tid.

Motiven för avsättningen var en kombination av partipolitiska skäl och att Bylund inte ansågs vara rätt person att leda Arbetsförmedlingen. Avsättningen granskades av KU, men friades av den borgerliga majoriteten i riksdagen. Noterbart i sammanhanget är att synen på en regerings rätt att avsätta en myndighetschef uppenbart är en helt annan idag inom flera av dessa partier.

Nu tillhör det inte vanligheterna att generaldirektörer avsätts på vad som uppfattas vara partipolitiska grunder. KU:s granskning ger heller ingen tydlig vägledning för var gränsen går. För det är texten om Strandhälls agerande alltför mycket en kompromissprodukt. Alla inblandade parter kan lyfta fram någon formulering som styrker deras tidigare kritik eller agerande.

Högt pris

Att regeringen och Annika Strandhäll misskött förflyttningen av Ann-Marie Begler råder dock inga tvivel om. Det har ett enigt utskott skrivit under på.

Däremot lär inte utskottets kritik räcka för en ny misstroendeomröstning mot Strandhäll. Så hård är inte kritiken.

Kanske sköt Moderaterna sig själva i foten när de redan på förhand drev igenom en misstroendeomröstning mot Strandhäll. Utan denna hade de kanske lyckats få igenom en hårdare kritik mot henne i KU:s betänkande och därmed i förlängningen kunnat skapa majoritet i riksdagen för en misstroendeförklaring.

Oavsett vad har vårens granskning av Strandhäll visat att det politiska priset kan bli högt för en regering som på oklara grunder tvingar bort en generaldirektör. Så ska det också vara. Generaldirektörernas självständighet är en grundbult i den svenska statsförvaltningen.

En annan konsekvens av det höga tonläget kring avsättningen av Ann-Marie Begler är att Löfvens regering lär försäkra sig om att ha ordentligt på fötterna innan de på nytt väljer att försöka avsätta en generaldirektör.

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.