Inrikes

Hör Hanna Hartvig berätta om ätstörningarna: ”Jag levde i förnekelse”. Foto: Min kropp och jag/SVT

Hanna Hartvig, 22, har lidit av ätstörningar i sju år: ”Det har inte varit ett liv värt att leva”

Publicerad

Hanna Hartvig, 22 i Göteborg, har lidit av ätstörningar sedan hon gick i nian. I höstas påbörjade hon en behandling mot sin bulimi för bli frisk en gång för alla.

– Det är tufft att kämpa mot mina hjärnspöken, säger hon.

Under det senaste året har 40 procent av unga kvinnor mellan 18 och 26 upplevt någon form av ätstört beteende, visar en Sifo-undersökning gjord på uppdrag av SVT. Det är en fördubbling av Rädda barnens resultat när de ställde samma fråga 2015. I SVT:s serie “Min kropp och jag” filmar Hanna Hartvig sig själv och berättar om de utmaningar som uppkommer längs vägen mot ett friskare liv. 

– Jag gjorde det för att jag vill hjälpa andra i samma situation. Jag vet själv hur mycket det betyder att få känna igen sig i någon annan, säger hon. 

Har varit isolerad

Den 5 november påbörjade Hanna en behandling på en ätstörningsklinik.  

– Behandlingen är det både bästa och sämsta som hänt i mitt liv. Det är tufft att vara där och kämpa mot mina hjärnspöken men samtidigt blir jag så glad när jag ser mina framsteg. 

Hanna beskriver hur de senaste åren i hennes liv har sett ut.

– Jag har inte levt på sju år. Jag har hoppat av skolan, inte kunnat jobba och förlorat många relationer. Jag har varit isolerad. Det har inte varit ett liv värt att leva. 

Tydliga tecken 

I ”Min kropp och jag” berättar Hanna att det tog tid innan hon insåg att hon var sjuk. Helén Axelsson Salo, socionom och legitimerad psykoterapeut på Anorexi- och bulimimottagningen på Sahlgrenska i Göteborg, berättar att det finns några tecken som kan vara extra tydliga.  

– Det kan vara att personen hindras i sin vardag från att göra saker. Personen lägger ner mycket tid på att tänka på vad man ska äta, hur man ska äta och mycket tid läggs på träning.  

Finns hjälp att få 

Enligt Helén Salo Axelsson är många rädda för att söka hjälp. 

– De känner av sitt lidande, men skäms och känner sig misslyckade. 

Vad kan vara ett första steg om man behöver få hjälp med sina ätstörningar?  

– Sök upp skolsköterskan om du fortfarande går i skolan eller vänd dig till öppenvården eller ungdomsmottagningen, berätta för en förälder eller någon annan närstående eller skriv en egenremiss till en ätstörningsmottagning via 1177. 

Se Hanna Hartvig berätta i klippet ovan. Hela serien “Min kropp och jag” med Hanna finns att se på SVT Play. 

Hit kan du vända dig angående ätstörningar

Här hittar du kontaktuppgifter till organisationer som kan stötta och ge råd till drabbade och anhöriga.

Vårdguiden om ätstörningar 1177

Hjälplinjen – 0771-22 00 60

Frisk & Fri – Riksföreningen mot ätstörningar 

Stödtelefon Frisk & Fri – 020-20 80 18  

Närståendelinjen Frisk & Fri – 0200-125 085  

Kunskapscentrum för ätstörningar, KÄTS 

Tjejzonen – Sveriges största stödorganisation för tjejer 12-25 år 

Shedo – ideell förening var syfte är att sprida kunskap om ätstörningar och självskadebeteende 

En av fyra har upplevt ett ätstört beteende senaste året

I Sifo-undersökningen som gjorts på uppdrag av SVT deltog 1000 personer. Enligt undersökningen svarade en av fyra personer mellan 18-26 år, 26 procent, att de under de senaste tolv månaderna har upplevt någon form av regelbundet ätstörningsbeteende.

40 procent av kvinnorna menar att de upplevt ett ätstörningsbeteende under denna period, i högre grad än män som landade på 12 procent. Personer i åldern 18-21 år, 32 procent, svarar i högre grad än 22-26 åringarna, 22 procent, att de upplevt detta regelbundna beteende.

I undersökningen står ätstörningsbeteende för att personen ska ha tränat och/eller reglerat sitt ätande på ett ohälsosamt sätt för att kontrollera sin vikt och/eller dämpa sin ångest.

Relaterat

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.