Bakom tal om minimilöner och etiska avtal döljer sig en inte så smickrande verklighet för miljontals textilarbetare i låglöneländer i Asien.

Minoo i Dacca i Bangladesh bor i en slumbostad tillsammans med sin man och dotter. Hon jobbar minst 12 timmar om dagen och tjänar 300 kronor i månaden, vilket man inte kan leva av ens i Bangaladesh, det behövs närmare 1.000 kronor.

-Jag kommer hem klockan nio på kvällen. Då ska jag handla, laga mat och äta. Sedan måste jag gå och lägga mig, jag går upp klockan fem, berättar hon. Jag har inget val, jag måste försörja familjen.

Och situationen är likartad i Indien.

Sparken för sen ankomst

-Vi är så rädda att förlora jobbet, säger en textilarbetare i förstaden Gurgaon utanför New Delhi. I det här området jobbar 2,5 miljoner textilarbetare.

-Arbetsgivaren tål inte ens att man kommer tio minuter för sent till jobbet trots att har varit nåt oundvikligt. Då får man sparken, berättar textilarbetaren.

Några dagar senare framkom det att de fem arbetare som SVT pratat med blivit misshandlade och fått sparken på grund av att de svarat på frågor. Något som företagsledningen senare förnekade. Till en början.

I Korrespondenterna i kväll träffar vi också bomullsodlare som dör i cancer av alla bekämpningsmedel som de för hand sprutar sina åkrar med.

-Man blir så bedövad och yr av besprutningen att man inte känner av någonting, säger Dormail Singh, 49 år, som fått cancer i matstrupen.

Under besprutningen får vi det i ögon, näsa och mun.

Hans pappa och farbror har redan dött i cancer.

Hela onsdagens program handlar om vad som egentligen sker bakom klädpalatsens snygga fasader.

Följ med Korrespondenterna på en resa som visar den verkliga kostnaden för de billiga kläderna i våra butiker. Lena Scherman och Tomas Hallstan har sökt svaren bland textilarbetare, fackföreningsfolk och bomullsodlare i Bangladesh och Indien.

Nils Edman