Fler och fler ensamma flyktingbarn kommer till Sverige. Och ett ökat antal barn avviker också varje år från myndigheternas kontroll. Siffran har ökat de senaste åren, i takt med att antalet ensamkommande flyktingbarn ökat.
2011 var det 168 barn, varav bara 18 kom tillbaka. 2012, var det 330 barn 32 av dem kom till rätta. 2013 hade siffran ökat till 347 försvunna barn – 58 återfanns.
Förra året var det rekordmånga barn som försvann – 374 stycken. Det är alltså ett barn varje dag. 58 av dem gav sig till känna.
Migrationsverkets presschef Fredrik Bengtsson medger att det är hundratals barn varje år som man inte vet vart de tar vägen.
– Vi vet inte var barnen som har avvikit är, om de inte ger sig tillkänna igen, säger han till SVT Nyheter.
Vem vet hur de mår och hur de lever?
– Det är ingen som vet det. Det är det som är pudelns kärna. Vad gör man om ett svenskt barn försvinner? Vad gör man om ett asylsökande barn försvinner? Det gäller att man hanterar de här frågorna på bästa sätt, oavsett vilket, säger han.
Socialtjänsten har ansvar
Formellt ligger ansvaret för alla barn hos kommunernas socialtjänst. De flesta barn som försvinner uppehåller sig i storstäder. Liselotte Tronders på socialjouren i Stockholm uttrycker sig så här till SVT Nyheter, när vi talar om problemet:
– Det är ett...utvecklingsområde.
Polisen ville inte leta
När ett svenskt barn försvinner går polis och allmänhet man ur huse – men om något av de ensamma flyktingbarnen försvinner är det inte säkert att det händer någonting alls. Pojkarna i Malmö var försvunna sedan i måndags. Polisen sade länge att man inte gjorde någon insats för att leta efter dem.
Jens Mikkelsen, journalist på Sydsvenska Dagbladet, har skrivit boken ”De förlorade barnen” och var den som först skrev om fallet med pojkarna på Malmö Centralstation. Han är inte förvånad över att polisen till en början sade att de inte tänkte leta efter pojkarna.
– Mellan 2007 och 2012 försvann 783 ensamkommande barn och ungdomar. Och det här är alltså barn som inte har återfunnits. Sedan boken kom 2013 har ytterligare 469 barn och ungdomar försvunnit, säger han i Aktuellt.
Lever utanför samhället
Det är väldigt olika vart barnen som försvinner tar vägen, säger Jens Mikkelsen. Han och Katja Wagner, som han skrev boken med, träffade en kille som levde på gatan i London, en annan som tvingades sälja droger på gatorna i Oslo och en tredje som sålde sin kropp för att överleva.
– Alla utom en av de vi sökte upp och intervjuade lever i dag utanför systemet, säger han.
Majoriteten av de som försvinner är mellan 15 och 17 år gamla men det finns undantag. Sedan 2012 har 90 barn under 12 år försvunnit, enligt Migrationsverkets statistik. Av dem är det ett 30-tal som är sex år eller yngre, uppger Jens Mikkelsen.
Blir utnyttjade
Det är vanligt att barnen blir offer för människohandel, menar Elisabeth Dahlin, generalsekreterare på Rädda Barnen.
– Det förekommer att de här barnen utnyttjas till allt som barn inte ska utnyttjas till. Vi hör också, främst i storstäderna, att man har hittat lägenheter där väldigt många barn som har avvikit kan bo. Det här är barn som inte får vård, går i skolan eller har ett organiserat liv, säger hon.
Blir svikna av samhället
Jens Mikkelsen menar att samhället sviker de försvunna barnen.
– Det är ett stort misstag av berörda myndigheter att alltid utgå ifrån att de här försvinnandena är frivilliga. Migrationsverket har döpt om statistiken till ”frivilligt avvikna” men vi vet att de här barnen far riktigt illa.