Alliansens partiledare Ebba Busch Thor (KD), Ulf Kristersson (M), Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) viskar med varandra på SVT:s valvaka. Ett foto som kommit att bli en symbol för läget efter valet. Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT

Analys: Inget annat valår har varit så dramatiskt och turbulent

Publicerad

ANALYS · Inte något annat politiskt år i modern tid har varit så turbulent och dramatisk som valåret 2018. Valet gav ingen tydlig vinnare och en stundtals tumultartad höst följde i riksdagen. Hittills har alla försök att bilda en ny regering misslyckats.

Mats Knutson inrikespolitisk kommentator

Mats Knutson

Inrikespolitisk kommentator

Den som ser tillbaka på valåret 2018 kan så här i efterhand lätt glömma bort den debatt och de viktiga politiska sakfrågor som påverkade både valrörelsen och valutgången.

Skottlossningar, bombdåd och mord som gjorde det dödliga våldet till en av valårets viktigaste frågor. Migrationspolitiken och beslutet att ge 9.000 ensamkommande en ny möjlighet att få stanna i Sverige.

Allt längre vårdköer och kritik mot bristande tillgänglighet i svensk sjukvård. Eller extremvärmen, torkan och skogsbränderna under sommaren, som bidrog till att lyfta klimatfrågan i valrörelsens slutskede.

Turbulens överskuggar val och valrörelse

Det här är bara några exempel på frågor som kom att prägla den politiska debatten inför valet den nionde september, ett val med det högsta valdeltagandet på flera decennier.

Men så här i efterhand överskuggas såväl valrörelsen som dess huvudfrågor av den turbulens som följde efter valdagen. Det unika har nämligen inträffat att Sverige fortfarande inte har någon ny regering.

När väljarna sagt sitt i valet den nionde september gick det parlamentariska maskineriet i baklås. Någon självklar valvinnare fanns inte och låsningarna mellan partierna blockerade regeringsbildningen.

Talmannen ny mediekändis

Det här innebar också att den nyvalde talmannen Andreas Norlén snabbt blev en mediekändis. Svenska talmän har annars ofta varit doldisar. Deras egentligen enda viktiga uppgift är att lotsa fram en ny statsminister, vilket brukar gå snabbt i Sverige.

Fram till i höstas var genomsnittstiden sex dagar. Utöver själva regeringsbildningen är talmannens uppgift i huvudsak av representativ karaktär samt att sitta mötesordförande i riksdagen, vilket sällan leder till några större rubriker.

Men den här hösten har varit annorlunda och talmannen har i månad efter månad varit i centrum för den politiska diskussionen.

Få partiledare nöjda med valet

Att det skulle bli så här svårt att bilda regering har nog kommit som en överraskning för många väljare.

Redan på valkvällen ägnade sig ju flera partiledare åt vad som skulle kunna betecknas som kvalificerad vilseledning: De utropade sig alla till valvinnare. I själva verket hade ingen vunnit, vilket de alla fick erfara under hösten.

I själva verket var det nog få av partiledarna som var riktigt nöjda med valet. Däremot hade flera av dem fruktat ännu sämre valresultat. Valutgången kan i det perspektivet därför ha upplevts som en lättnad för flera av dem.

Dåligt val för S och M

Det gällde inte minst Stefan Löfven som visserligen gjorde ett dåligt val, men det blev inte den katastrof som hans strateger fruktat. Dessutom fick de rödgröna partierna tillsammans 144 mandat, alltså ett mandat mer än Alliansens 143 mandat.

Därmed lyckades Löfven stoppa ett borgerligt maktövertagande, i alla fall så länge Alliansen inte vill ta makten med stöd av Sverigedemokraterna.

För Moderaterna blev alltså valutgången ännu sämre. Trots fyra år i opposition backade Moderaterna kraftigt jämfört med valet 2014. Enda lättnaden för Ulf Kristersson var att hans parti lyckades behålla positionen som Sveriges näst största parti.

Syn på SD ledde till Allians-spricka

I och med att Alliansen inte lyckades bli större än de rödgröna partierna grusades också Alliansens enda plan för ett gemensamt maktövertagande. I avsaknad av en plan B blottlades i stället den djupa interna splittringen i regeringsfrågan.

Synen på Sverigedemokraterna ledde till att Alliansen sprack i två delar under hösten.

Just Sverigedemokraterna framhöll sig också som valvinnare trots att uppgången inte alls blev lika stor som partiledningen självsäkert pratat om inför valet. Så även för Jimmie Åkesson låg en hel del besvikelse i valresultatet.

Å andra sidan har Sverigedemokraterna nu ytterligare befäst sin position som vågmästare i riksdagen och kommer att bli ett reellt hot mot varje regering som till slut lyckas komma till makten.

C nyckelaktör i spel om regeringsmakt

Också Centerpartiet hade stora opinionsframgångar under förra mandatperioden, vilket skapade lika stora förväntningar inför den kommande valrörelsen. I det perspektivet var valutgången en besvikelse även för Annie Lööf.

Men valresultatet och det tilltrasslade läget i riksdagen har gjort Centerpartiet till en nyckelaktör i spelet om regeringsmakten. Det har Annie Lööf hittills utnyttjat maximalt och förhandlat med både Stefan Löfven och Ulf Kristersson.

Centerpartiets vägval lär till slut avgöra regeringsfrågan.

MP och L klarade sig precis – V och KD gick framåt

För Miljöpartiet blev valkvällen en räddning vid avgrundens rand. Partiet var farligt nära att åka ur riksdagen, men lyckades till slut hålla sig kvar. Också Liberalerna hängde löst, men kunde vända och hålla ställningarna.

Vänsterpartiet gick framåt, liksom Kristdemokraterna och gladast av dem alla var nog Ebba Busch Thor. Både hon och hennes parti hade på försommaren varit uträknade, men reste sig på nio och vann en stor seger de sista veckorna.

Historiska omröstningar i riksdagen

Det var alltså en osedvanligt dramatisk valrörelse detta valår, och valdeltagandet blev inte oväntat mycket högt. Men det skulle snart visa sig att tiden efter valet skulle bli ännu mer turbulent och omvälvande än själva valrörelsen.

Under hösten avlöste historiska omröstningar varandra i riksdagen. Den politiska dramatiken tycktes slå ständigt nya rekord. En statsminister avsattes, vilket aldrig inträffat förut.

Två statsministerkandidater röstades sedan ner av riksdagen, vilket heller aldrig inträffat förut.

Och ännu, när vi är på väg in i 2019, saknar Sverige en ny regering.

Nytt politiskt landskap har fått genomslag

En slutsats man kan dra efter valresultatet 2018 är att det nya politiska landskapet nu har fått fullt genomslag, men att politikerna hittills inte har lyckats orientera sig i den nya terrängen.

Detta trots att valutgången knappast kan ha kommit som en överraskning för någon.

Vi har ända sedan 2010 sett hur det politiska landskapet gradvis har förändrats, hur Sverigedemokraterna har växt i opinionen samtidigt som de traditionella blocken har försvagats.

En riksdag utan klara majoriteter och med låsningar både över blockgränsen och i förhållande till Sverigedemokraterna har effektivt satt stopp för varje försök att bilda en ny regering.

Svensk politik i ett dödläge

I stället har svensk politik hamnat i ett dödläge, som partiledarna ännu inte lyckats ta sig ur.

Nu väntar nya försök att rädda situationen. Men tiden håller på att rinna ut. Lyckas inte partierna bryta dödläget och bilda en regering under januari månad väntar med största sannolikhet ett extra val under våren.

Hur väljarna kommer att reagera då kan ingen svara på i dag. Men det är inte självklart att ett nyval kommer att göra det enklare att bilda regering.

Här är partierna som enligt egen uppgift ”vann”

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa skeenden”.

Regeringsbildningen

Mer i ämnet