Johan Rabaeus bodde utomlands en stor del av sin uppväxt eftersom föräldrarna var diplomater. När han var 13 år började han på gymnasiet på Lundsberg 1961 och gick där i fyra år.
-Det var ett liv som var väldigt avskilt från resten av samhället, en värld sluten i sig själv, förklarar han. Jag upplevde den här tiden som jag var i ett frysfack, när jag kom ut tinade jag upp.
-Jag var yngst i klassen, bara 13 år. Man var ju inriktad på att överleva, men jag klarade mig undan. Jag gick bara där i fyra år, de flesta andra dubbelt så länge!
-Men visst förekom det pennalism, säger Johan Rabaeus. Folk blev väckta mitt i natten och fick utföra saker, äta skokräm eller göra andra kränkande saker. Men det var inget jag själv blev utsatt för eller deltog i, jag har aldrig varit lagd åt det hållet.
Spelade huvudroll i ”Ondskan”
Johan Rabaeus spelade en av huvudrollerna i filmen Ondskan som bygger på Jan Guillous delvis självbiografiska bok som skildrar livet på ett internat liknande Lundsberg.
-De skildrar ett nödvändigt fadersuppror, säger Johan Rabaeus. Jag undrar vad man sa om boken och filmen på Lundsberg?
-Hela systemet är väldigt auktoritärt. Det i sig väckte en lust
för det antiauktoritära, som jag haft stor glädje av.
Kände rektorn och lärarna till systemet, vad som hände?
-Javisst, det är klart att alla måste har varit införstådda. Även föräldrarna, många hade ju själva gått där. De vet vad de betalar för.
-Man lär sig ett beteende, man lär sig att niga och bocka och skilja folk från folk. Men det saknas andlig fostran, apropå skolans valspråk ”mens sana in corpore sano” (en sund själ i en sund kropp).
Har du någon kontakt nu med några klasskamrater från den tiden?
-Självklart! Flera av dom är kära vänner, Lundsbergare är också människor! Tro det eller ej!
Nils Edman
nils.edman@svt.se