-Absolut inte. Visserligen kan dagens barn se animationer året runt på tv och egentligen är inte programmet speciellt märkvärdigt. Men för oss är det mer en rit än en tv-upplevelse.
Enligt företaget Mediamätning i Skandinavien (MMS), som mäter hur många tittare program har, är det allt färre som julaftonstittar på Kalle. 1997, de senaste årens toppår, såg 4 320 000 på programmet men bara 3 410 000 förra julen. Det är förstås en mycket hög tittarsiffra, närmast en våt dröm för reklam-tv:s direktörer.
Disneybälte
Enligt Sture Hegerfors grundlades programmets starka ställning i tv:s barndom. Det sändes första gången julen 1960 och filmerna hade SVT fått som bonus vid inköp av Disneys naturfilmer. Första året innehöll programmet Tomtens verkstad, Askungen, Lady och Lufsen, Snövit, Peter Pan, Pinocchio, Bambi på isen samt Kalle och nötkriget.
-Det var bara ett par år efter tv:s genombrott i Sverige som kom i samband med fotbolls-VM 1958. Tv var ännu sensationellt. Att dessutom få se Kalle Anka, som funnits här som serietidning sedan 1948, var än mer sensationellt, säger Sture Hegerfors.
Och så har det varit sedan dess, åtminstone i Norden. För precis som Norden i alkoholsammanhang liknas vid ett spritbälte, kan det vad gäller jultraditioner liknas vid ett Disneybälte.
-Ingen annanstans har Kalles jul samma ställning som här. Det finns visserligen ett liknande program i hans hemland USA, men absolut ingen julhysteri kring det som här, säger Sture Hegerfors.
Själv har han inslaget med Snövit som personlig favorit.
-Det ligger en del magi i Snövit. Det var den första riktiga långfilmen i färg med tecknade figurer.
Modern rit
Han anser att Kalle och hans vänner delvis har fått ersätta julmässan och gjort klockan tre på julaftonen till en nästan helig tid. För att vi ska känna den riktiga julstämningen ska sillen och Janssons vara avätna, snapsen urdrucken, glöggen framdukad och Bengt Feldreich ska som vanligt hälsa oss välkommen.
För många innebär programmet också en återgång till barndomens – med åren allt vitare – jular och till ett annat, enklare Sverige med en enda tv-kanal i svartvitt. Ett Sverige där det bara gick att se kommersiell amerikansk tecknad film en gång per år, utom i Skåne där det på juldagen även gick att titta på Kalles något mer våldsamma danska julfirande.
1978 var det första gången som programmet visades helt i färg.
Hoola Bandoola!
Trots sitt till synes harmlösa innehåll har Kalle och hans vänner med jämna mellanrum väckt debatt. I slutet av 1960-talet ansågs inslaget där Kalle, Piff och Puff skjuter nötter på varandra alldeles för våldsamt och togs bort. Några år senare var det dags att stryka Kalles krig mot myrorna, en film som för övrigt gav vänsterns musikaliska flaggskepp Hoola Bandoola Band dess namn.
-Hoola Bandoola är ett stridsrop som myrorna använder när de ska erövra Kalles picknick-korg. Vi höll på myrorna, säger Mikael Wiehe.
När tjuren Ferdinand togs bort 1982 blev det tittarstorm och han kom snabbt tillbaka.
-Likadant var det när Robin Hood försvann 1998. Då hörde så många människor av sig att Robin kom tillbaka året därpå, säger Gittan Möller vid SVT.
En ännu kraftigare reaktion blev det 1990 då TV3 fick ensamrätt på Disneyfilmer i svensk tv och Kalles jul såg ut att vara hotad, åtminstone i SVT. Men snart insåg TV3 att det skulle kosta för mycket i förlorat anseende att ta över programmet och lät det fortsätta i SVT.
På väg ut?
Charlotte Hagström, arkivarie vid Folklivsarkivet i Lund och universitetslektor i etnologi vid stadens universitet, säger att Kalle och hans vänner är en viktig del i många människors julfirande.
-Men frågan är hur det ser ut om tio år. Jag tror att programmet kan vara på väg ut. De som växer upp i dag har inte samma förhållande till det som vi andra. I dag vill barn se Kalle på julafton därför att man alltid har gjort det. Men de går inte och längtar efter det som jag gjorde när jag var liten. Nu tycker barn ofta att det är rätt tråkigt och dessutom kan de se filmerna vid andra tidpunkter på året, säger Charlotte Hagström.
Hur som helst – en stor del av oss lär som vanligt sätta sig framför tv:n strax före tre på julaftons eftermiddag, titta på Kalle och hans vänner och höra Bengt Feldreich sjunga Ser du stjärnan i det blå.