När “Anna” frågades ut om sina upplevelser av övergrepp från munkens sida fick hon möta skuldbeläggande och dömande attityder som inte följer katolska kyrkans riktlinjer för hur offer ska bemötas, säger katolska kyrkans presstalesperson Kristina Hellner till SVT.
En kyrklig arbetsgrupp ska nu titta på hur utfrågningen av Anna blev som den blev. “Detta tar vi på största allvar och har därför tillsatt en arbetsgrupp för att utreda saken”, skriver de.
“En vänskapsrelation”
Katolska kyrkan skriver i ett pressmeddelande på sin hemsida att det handlar om en flerårig relation. “Detta ärende rör inte minderåriga utan en relation mellan två vuxna personer”.
Detta har av många församlingsmedlemmar tolkats som att munken hade en kärleksrelation med Anna.
Hur menar du när ni skriver så, menar ni att de hade en sexuell relation?
– Nej nej, inte en sexuell, en nära relation. En nära vänskapsrelation säger Kristina Hellner, kommunikationsansvarig på Stockholms katolska stift.
Är du medveten om att när ni uttrycker er så kan det bidra till att skuldbelägga henne?
– Det är inte vår avsikt, säger Hellner.
Inte ett förhör
Utfrågningen är däremot inte att betrakta som ett förhör, säger Kristina Hellner, utan det var ett inledande samtal. Protokollet följde inte den form som ett förhör ska ske enligt kyrklig rätt, kanonisk lag.
– Då börjar man alltid med att berätta att det är ett förhör. Det gjordes inte här, tvärtom sa man att det inte är ett förhör, säger hon.
Ingen polisanmälde
Att göra en polisanmälan nämns aldrig som en möjlighet för Anna, trots att katolska kyrkans beredskapsplan mot sexuella övergrepp säger att det ska göras.
Jorge de Salas, som är katolska kyrkans egen jurist på kyrklig lag, var med i utfrågningen. Han skriver till SVT att det inte var relevant att informera Anna om att hon kunde polisanmäla, eftersom övergreppet redan var preskriberat, eftersom det då var över tio år sedan. Han ansåg inte att Anna behövde ett juridiskt ombud eftersom hon inte anklagades för något.
Men advokat Johanna Björkman, som tidigare även varit åklagare menar att det inte håller.
– Låt någon annna pröva om det är preskriberat, eller om det är ett brott över huvud taget. Det är polisen som ska utreda det. Det ska man inte göra i ett annat system som ligger utanför våra rättsvårdande myndigheter, säger Björkman.
Den kanoniska rätten
Kristina Hellner skriver att den katolska kyrkans ett rättssystem, den kanoniska rätten, inte är ett parallellt rättssystem utan ett komplement.
“Det används till interna regleringar av trosfrågor, inre arbete och organisation. Exempel på områden som den kanoniska rätten berör är de krav kyrkan ställer på sina präster och hur olika poster inom kyrkan skall tillsättas.”
Dokumenten förseglades
Den anklagade munkens ordens ledning beordrade att utredningen mot munken skulle förseglas, och skulle hållas hemliga för att skydda kvinnan från ryktesspridning, visar dokumentation som SVT tagit del av.
— I själva verket är det ju den katolska kyrkan man vill skydda, så klart, säger förre överåklagaren, Sven-Erik Alhem.
“Vi har betraktat det som etiskt korrekt att hantera ärenden av den här typen konfidentiellt men måste rannsaka oss själva och se om vi kan bli öppnare kring anklagelser och utredningar utan att avslöja de inblandades identitet.” skriver Kristina Hellner.
Skickade henne vidare
Biskop Anders Arborelius har inte velat bli intervjuad om sitt eget ansvar när han skickade Anna till den anklagades närmaste chef, med hänvisning till de inblandades integritet. Men Kristina Hellner skriver att riktlinjerna följts eftersom det är munkens egen orden som ska utreda honom. “De katolska ordnarna är självständiga organisationer med egna regelverk som inte lyder under de katolska stiften men som samarbetar med dem.”
Orden har ansvar
Biskop Anders Arborelius har inte velat bli intervjuad om det här specifika ärendet med hänvisning till de inblandades integritet. Men Kristina Hellner skriver att riktlinjerna följts eftersom det är munkens egen orden som ska utreda honom: “De katolska ordnarna är självständiga organisationer med egna regelverk som inte lyder under de katolska stiften men som samarbetar med dem. När man år 2012 från stiftets sida fick kännedom om kvinnans berättelse ombads ordensföreståndaren av stiftet att kontakta sin ordensledning i Rom för att se hur man på bästa sätt skulle gå till väga.”