Många minns när Donald Trump anlände i Air Force One till Andrews flygbas i Maryland efter historiens första toppmöte mellan en sittande amerikansk president och en nordkoreansk ledare.
Då, sommaren 2018, skrev Trump på Twitter, att mötet varit framgångsrikt.
”Alla kan nu känna sig mycket säkrare sedan jag tog över ämbetet. Det finns inte längre ett nukleärt hot från Nordkorea”, meddelade Trump.
Men från det att Trump blev president i januari 2017 har Nordkorea rustat sina kärnvapen rejält. Det är minst en fördubbling av antalet stridsspetsar.
– Enligt våra beräkningar, ja. Men vissa uppskattningar, till exempel den Sydkoreanska regeringens, är betydligt högre, säger Shannon Kile, chef för forskning om kärnvapen vid Stockholms internationella fredsforskningsinsitut, Sipri.
Upp till 40 kärnvapen
I januari 2020 hade Nordkorea 30 till 40 kärnvapenstridsspetsar, enligt Sipris nya rapport. Det kan jämföras med mellan 10 och 20 stridsspetsar i januari 2017 då Trump blev president. Sedan dess har Trump mött Kim tre gånger för att prata nedrustning.
Är det ett misslyckade för Trump?
– Det är åtminstone ett misslyckande för hans politik när det gäller att minska Nordkoreas kärnvapenarsenal. Och faktum är att Nordkorea klargjort att de inte vill delta i de samtalen såvida inte USA gör några motdrag, som ännu inte specificerats, säger Shannon Kile.
Oklar förmåga
Nu konstaterar Sipri för första gången att Nordkorea med stor sannolikhet har operativa kort- och medeldistansrobotar. Däremot finns inga öppna bevis för att landet har byggt operativa långdistansrobotar som kan nå hela USA:s fastland, vilket Nordkoreas ledare hävdar.
– Vi vet fortfarande inte så mycket om de här stridsspetsarnas förmåga, exempelvis vilken sprängstyrka de har, säger Shannon Kile.
Kommandosystem
Det är också frågetecken om beslutsfattande när det gäller avfyringsknappen. Inte minst sedan Kim har varit borta från offentliga framträdanden två längre perioder 2020.
– Nordkorea har vad de flesta observatörer anser vara ett mycket rudimentärt kommando- och kontrollsystem. Så ja, jag anser att det finns en viss oro kring detta, inte så mycket kring beslutsgången på den högsta nivån, men kring hur beslutsfattandet sedan sipprar ner genom systemet, säger Shannon Kile.