Liberalernas partiledning kunde utan tvekan andas ut när helgens landsmöte i Västerås avslutades på söndagseftermiddagen. Visst åkte partiledningen på några besvärande nederlag, bland annat i dödshjälps-frågan, men i de stora och för väljarna viktiga frågorna gick partiledningen helskinnad från landsmötet.
Några uppslitande strider eller konflikter blev det heller inte på landsmötet. Nog så viktigt för ett parti där splittringen varit stor mellan olika falanger under lång tid. En splittring som märktes inte minst i synen på regeringsfrågan under förra höstens och vinterns regeringsbildning, men också partiet skulle utse en ny partiledare efter Jan Björklund.
När landsmötet nu avslutats kan man därför konstatera att Nyamko Sabuni och den övriga partiledningen har stor handlingsfrihet att under de kommande åren formulera partiets politik och driva sina krav gentemot regeringen.
Känslig fråga för samabetet med MP och C
Nyamko Sabuni var tydlig i sitt tal med att hon vill minska det svenska asylmottagandet och skärpa integrationspolitiken. Landsmötet fattade inga beslut som gick emot detta utan snarare tvärtom. Bland annat klubbades beslutet att strama åt arbetskraftsinvandringen.
Det här kan dock skapa gnissel i regeringssamarbetet där både Centerpartiet och Miljöpartiet varit skeptiska till att ändra i reglerna för arbetskraftsinvandring. I den här frågan kan Nyamko Sabuni dock hitta en allierad i Socialdemokraterna, som också vill begränsa arbetskraftsinvandringen.
För statsminister Stefan Löfven var landsmötet sannolikt en lättnad också i övrigt. I och med att Nyamko Sabuni inte varit en anhängare av regeringsuppgörelsen med Socialdemokraterna har det i regeringskansliet funnits en viss oro över Liberalernas vägval i och med partiledarbytet.
Efter helgens landsmöte kan man konstatera att inga beslut fattades av Liberalerna som äventyrar det så kallade januariavtalet.
Skepsisen mot höghastighetståg kan skapa problem
Liberalernas vurm för kärnkraft manifesterades visserligen på nytt med krav på subventionerad kärnkraft, men att Liberalerna driver på för detta är inget nytt. Det har partiet gjort länge.
Den ökade skepsisen i partiet mot höghastighetståg inom Liberalerna kan dock skapa problem för resten av regeringskonstellationen, som tidigare har enats om att bygga nya stambanor för snabbtåg. Ju fler riksdagspartier som går emot denna satsning, eller ifrågasätter den, desto svårare blir det att genomföra projektet som både är dyrt och spänner över lång tid.
Vill få bort alla utanförskapsområden till 2030
Förväntningarna var stora på Nyamko Sabuni inför hennes politiska linjetal på lördagen. Här skulle hon peka ut partiets färdriktning i det nya politiska landskapet efter förra årets riksdagsval.
Ambitionerna var stora: Målet är att alla utanförskapsområden ska vara borta år 2030, lovade Sabuni. Men i praktiken gav hon få ledtrådar till hur det ska gå till.
Utspelet bekräftar dock att integrationspolitiken blir en av grundstenarna i Nyamko Sabunis politiska bygge. Det ligger väl i tiden med tanke på att väljarna har identifierat integrationspolitiken som en av de viktigaste samhällsfrågorna. Men det är samtidigt ett politiskt område där det är trångt just nu. De flesta partier som Liberalerna konkurrerar med prioriterar integrationspolitiken och levererar likartade politiska förslag. Det innebär att det är svårt för ett parti som Liberalerna att sticka ut här.
Dessutom är Liberalerna fortsatt splittrade internt i migrations- och integrationspolitiken. Uppdelningen mellan kravliberaler, som förespråkar en stramare linje, och mer traditionella socialliberaler, som vill ha en mjukare politik, lär alltså fortsätta att komplicera frågan för Nyamko Sabuni.