De uppmärksammade fallen där regeringar i Sverige gått emot Lagrådets kritik inför en ny lagstiftning börjar bli allt fler. Bland exemplen finns undantaget för företaget Cementa att bryta kalk på Gotland, den så kallade gymnasielagen som gav vissa ensamkommande flyktingar tillfälligt uppehållstillstånd och nu senast lagen som gör deltagande i terrororganisationer straffbart.

– I de fall man pekat på allvarlig kritik så är det nästan hälften av fallen på senare tid där man inte följt Lagrådets kritik, säger Patrik Bremdal, docent i konstitutionell rätt vid Uppsala universitet, och fortsätter:

– Risken blir att vi kan få lagstiftning som strider mot vår grundlag, eller mot mänskliga rättigheter. Eller att vi får lagstiftning som lämnar över makten till domstolarna att fylla ut.

Framför allt är han kritisk till det som politiker gärna kallar för ”snabbspår” som han menar används för lättvindigt.

”Ungern är det klassiska exemplet”

– Om vi tillåter det här i normala fall, även om det inte är en kris som till exempel pandemin. Då finns risken att en senare regering kan nyttja det här spåret och definiera vad allmänintresse är på egen hand.

– Får vi då en illiberal regering som också har majoritet i riksdagen kan den snabbt köra igenom en massa lagstiftning som kanske inte är i linje med det vi kallar för en rättsstat eller en demokrati. Och det finns ju sådana exempel i Europa. Ungern är ju det klassiska exemplet som brukar tas upp, där det gått väldigt snabbt att få igenom en massa lagstiftning.

Lagrådet är mer försiktiga i hur de uttrycker sig, även om ledamoten, tillika justitierådet, Stefan Reimer även han säger att han ibland kan undra varför det ska gå så väldigt snabbt. Och det är också just tidsaspekten som han menar att Lagrådet oftast är kritiska till.

– När Lagrådet varit väldigt kritiskt har man ofta haft väldigt korta remisstider. Jag hörde någon som var en halv dag. Normalt sett är det kanske 2,5 månader eller ett par veckor i varje fall om det är lite mer brådskande lagförslag.