Räkna med att Löfven kommer att synas mycket tillsammans med EU:s nya kelgris, Frankrikes president Macron, dessa dagar, skriver Mats Knutson. Foto: TT

ANALYS: EU-toppmötet blir Stefan Löfvens stora dag

ANALYS · EU-toppmötet i Göteborg kan bli statsminister Stefan Löfvens största dag hittills. Även om den politiska betydelsen av mötet är diskutabel ger det statsministern möjlighet att frottera sig med politiska tungviktare som Emanuel Macron och Theresa May.

Sakpolitiskt är det också Stefan Löfvens favoritfråga som ska diskuteras, det som på EU-fackspråk lite torrt kallas den sociala pelaren. För Stefan Löfven handlar det om att försöka sprida den svenska modellen, social trygghet och en god arbetsmarknad. Men det handlar också om att här på hemmaplan bygga förtroende för statsministern och en image som tung EU-politiker.

De politiska strategerna i Rosenbad har redan ägnat stor kraft åt att försöka inpränta hos alla hur viktigt detta EU-toppmöte är och Stefan Löfvens växande betydelse i EU-sammanhang. Förhoppningen är att mötet ska kunna skapa en skjuts i förtroendet för statsministern inför valrörelsen nästa år.

Internationella kontakter centrala

Man vinner visserligen knappast några val på EU-toppmöten, men det är alltid viktigt att synas på bild med välkända internationella politiska ledare och att uppfattas som en jämbördig spelare. För svenska statsministrar har det alltid varit mycket centralt. Både Göran Persson och Fredrik Reinfeldt ägnade stor kraft åt att odla internationella kontakter, både för att driva egna frågor, men också för att bygga förtroende för sig själva.

Göran Persson hade visserligen gjort en del utlandsresor som finansminister när han utnämndes till statsminister, men som gammalt kommunalråd var internationella relationer till en början rena grekiskan för honom. Han ställde till det ordentligt för sig när han på en av sina första resor berömde stabiliteten i diktaturens Kina, något som allvarligt skadade förtroendet för honom.

Hans efterträdare Fredrik Reinfeldt hade heller inte ägnat utrikespolitiken något större intresse när han blev statsminister och lade därför ut utrikespolitiken på entreprenad till Carl Bildt. Både Persson och Reinfeldt tog dock efterhand allt större utrymme i dessa frågor, och vägen dit gick genom de möjligheter det svenska EU-medlemskapet erbjuder.

Toppmötet 2001 – Perssons vändning

Under Sveriges ordförandeskap i EU 2001 kom både EU-eliten och USA:s president till Sverige. Toppmötet i Göteborg 2001 blev visserligen ganska misslyckat, det mesta av uppmärksamheten handlade om kravallerna, men för Göran Persson innebar det något av en vändpunkt. Efter ett uselt val 1998 och låga förtroendesiffror lyckades Persson vända upp siffrorna och åstadkomma en klar valseger 2002. Nu ska man vara ärlig och säga att allt inte handlade om EU-samarbetet. Den svenska politiken efter terrorattackerna i USA 2001 sköttes skickligt av Göran Persson och spelade också en viktig roll för den opinionsförändring som ägde rum.

Också Fredrik Reinfeldt blev efterhand allt mer hemtam på den internationella arenan efter några inledande trevande försök. Höjdpunkten för honom var klimatmötet i Köpenhamn där han på allvar framstod som en viktig global ledare.

I båda fallen användes dessa möten, och inte minst bilder från dessa möten, för att bygga förtroende kring personerna som internationella aktörer.

Svår balansgång

Nu försöker Stefan Löfven göra om samma trick. Inte heller han hade någon större erfarenhet av internationell politik när han blev statsminister. Han har därför från dag ett prioriterat internationella möten och resor. Så till den grad att en del socialdemokrater emellanåt klagat över att han ägnat sig för lite åt inrikespolitiken.

Men nu är det alltså dags för avkastning. EU-topparna samlas i Göteborg för ett möte där Stefan Löfven är värd. Den mediala bevakningen är omfattande. Det enda smolket i glädjebägaren är förstås att Tysklands förbundskansler Angela Merkel inte dyker upp. Det gör däremot den nya kelgrisen i EU, Frankrikes president Emanuel Macron. Det underförstådda budskapet från Rosenbad är att här ska en ny axel byggas. Räkna med att Löfven kommer att synas mycket tillsammans med Macron dessa dagar!

Inrikespolitiskt måste dock Stefan Löfven gå en svår balansgång när han beskriver EU-toppmötets betydelse. Å ena sidan vill han framhålla det som viktigt för EU:s framtid, å andra sidan måste han tona ner dess konsekvenser.

Kontroversiell pelare

I riksdagen finns nämligen en skarp och omfattande kritik mot den sociala pelare som nu ska undertecknas. I dokumentet beskrivs 20 principer för ökade sociala rättigheter inom EU. Det rör sig bland annat om rättigheter för tillträde till arbetsmarknaden, rättvisa arbetsvillkor och social trygghet, men också om rätt till föräldraledighet och minimilön.

Men frågan är alltså kontroversiell. Kritiken från Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna utgår från att detta dokument är startskottet för ökad EU-makt över en rad viktiga frågor där den nationella beslutanderätten hittills varit suverän. Enligt kritikerna öppnar det för ökat EU-inflytande över den svenska lönesättningen, föräldraförsäkringen och aborträtten för att ta några exempel.

Faktum är att endast 51,5 procent av riksdagen står bakom den politik som Stefan Löfven kommer att ge uttryck för på EU-toppmötet. Statsministern räddades av att Liberalerna spräckte alliansenigheten och gick över till den rödgröna sidan i den här frågan.

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa skeenden”.

EU-toppmötet

Mer i ämnet