Att känna av att mensen är på väg och att få till exempel svullen mage eller bli tillfälligt nedstämd är vanligt.
– Det finns uppemot 150 symptom, men huvudsymptomen brukar räknas som nedstämdhet, humörsvängningar, bröstspänningar, svullenhet och ökad aptit, säger Torbjörn Bäckström, överläkare och senior professor vid Umeå universitet.
Av alla kvinnor i fertil ålder beräknas ungefär 20 procent ha så pass jobbiga symptom av PMS att de lider av det. Ungefär 3-8 procent har riktigt svåra besvär, enligt Bäckström.
– Då är de i dignitet med en allvarlig depression, och i många fall finns självmordstankar kopplade till detta, säger Torbjörn Bäckström.
”Många lider i tysthet”
Ungefär 10 procent av alla kvinnor i fertil ålder söker någon gång vård för PMS-relaterade besvär. Men enligt Torbjörn Bäckström finns antagligen ett mörkertal. Något som bland annat märktes på intresset när det läkemedelsbolag, som Bäckström grundat, nyligen rekryterade patienter till en klinisk prövning av ett läkemedel som nu tas fram.
– För 3 till 8 procent är det här ett allvarligt handikapp och inget man kan ”rycka upp sig” ifrån, något de här kvinnorna kan få höra både av omgivningen och inom vården, säger Torbjörn Bäckström.
Helena Kopp Kallner, överläkare på kvinnokliniken på Danderyds sjukhus, delar bilden att många inte söker hjälp.
– Det är många som lider i tysthet. Man skäms för att man inte kan kontrollera det, skuldbelägger sig själv och tänker ”det är mig det är fel på”. Det pratas inte så mycket om att det är en sjukdom.
Finns hjälp att få
Hur vet man om man då om man har PMS eller PMDS?
Enligt diagnoskriterierna ska symptomen påverka vardagen påtagligt.
– Det är när man får problem i sin vardag, verkligen bekymmer. Man kanske kommer ihop sig med folk på jobbet, måste be om ursäkt till vänner för sitt beteende, eller skiljer sig, säger Helena Kopp Kallner, som tillägger att det finns hjälp att få, bland annat särskilda p-piller och antidepressiva läkemedel.
Även Torbjörn Bäckström understryker att den som lider ska söka hjälp.
– Om du inte får någon hjälp så sök dig till en annan läkare, tyvärr finns okunskap även inom vården.