Mardröm för de svenska familjerna

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

De svenska familjerna som tvingas lämna bort sina barn lever i en mardröm. Jag har pratat med dem och deras förtvivlan finns i ögonen och i rösten. Hur kan det komma sig att kenyansk polis plötsligt tar med sig tv-team för att hämta barn som levt med sina adoptivföräldrar i över ett halvår? Det är här historien börjar bli en aning grumlig.

Johan Ripås

Afrikakorrespondent

Familjerna befinner sig i ett främmande land, i en främmande kultur och de är oerhört utsatta som de nybildade familjer de är.

I kenyansk media har påstådda släktingar till barnen plötsligt trätt fram och berättat hur de berövats sina barn. De är utan tvivel också offer, exakt hur är däremot svårt att säga.

Rigorösa utredningar

Om det är så att det skulle finnas oegentligheter bakom hur dessa barn lämnats över till adoptionsprocessen är de svenska familjerna med största sannolikhet helt ovetande om detta. Utredningarna görs av kenyanska myndigheter och är bland de mest rigorösa i världen.

Adoptionsfamiljer som kommer till Kenya får stanna i sex till tolv månader. Under tiden har de en kenyansk så kallad ”guardian”, en stödperson som utvärderar familjerna. Vid tre tillfällen ska familjerna infinna sig vid en domstol där processen bedöms och utvärderas.

Jag har själv träffat många adoptionsfamiljer när jag bodde i Kenya. Min bild är att det varit en väl fungerande process där de inblandade parterna har varit professionella och lyhörda och där familjerna har känt sig trygga. Det är också en bild som delas av de svenska adoptionsorganisationerna.

Behovet är stort

Utländsk adoption har varit tillåten i Kenya sedan 2002. Behovet är stort. Efter HIV-vågen som drabbade Kenya hårt finns över en miljon föräldralösa barn.

Ett par hundra tusen finns på barnhem. Men bara några hundra har adopterats bort till föräldrar från andra länder, enligt siffror jag fått från personer som har god insyn i processerna.

Därför blir jag en smula misstänksam när kenyanska myndigheter hävdar att de vill stoppa illegal trafficking av barn i adoptionsprocesserna. Kanske finns det fall, men de är i så fall säkerligen utanför de etablerade systemen.

Det finns helt enkelt mångfalt fler barn som behöver föräldrar än det finns föräldrar som ansöker om adoption. Man behöver inte stå i långa köer och därför finns inget direkt incitament till att kringgå systemet och köpa barn olagligt.

Eller att ta dem från föräldrar som vill ha dem kvar. Det finns mängder av barn som inte har några föräldrar.

En infekterad strid

I Kenya pågår just nu en infekterad strid mellan en organisation som nyligen upphöjts till statlig myndighet och de etablerade kenyanska adoptionsorganisationerna.

CWSK, eller Child Welfare Society of Kenya som myndigheten heter, har i domstol nekats licens att vara adoptionsinstans bland annat på grund av oklarheter i ekonomin. Men efter politiska påtryckningar har CWSK ändå fått mandat. Detta har nu ifrågasatts och är föremål för tvist.

Det CWSK som nu har spårat upp släktingar till barnen som finns hos de svenska föräldrarna och beslutat att barnen ska hämtas för att återförenas med sina biologiska föräldrar. Att det sker så här plötsligt mitt i den pågående striden tänder varningslampor åtminstone hos mig.

Återigen, enligt mig kan man inte fördöma de kenyanska släktingarna. Men det är viktigt att veta att det är olagligt i Kenya att lämna bort sina barn, därför har barnen på barnhemmen väldigt ofta okända föräldrar.

Om kenyanska myndigheter spårar upp släktingar till barn som lämnats för adoption och ifrågasätter dem är det ytterst sannolikt att de därför säger att barnen tagits ifrån dem.

Troligtvis släkt till barnen

Det kan också vara så att de ångrar sig, även om det är flera år sedan barnen kom till barnhemmen. Givetvis kan det också vara så att de verkligen har berövats sina barn. Troligen är det verkligen släkt till barnen som man hittat.

Oavsett vad bakgrunden är, så är det mycket svårt att klandra dessa människor. De är som sagt offer, vad som än finns med i bilden.

Det finns en överhängande risk att de svenska familjerna har blivit brickor i ett politiskt spel. En maktkamp där exempel ska statueras. Det gör familjernas situation än värre och vanmakten än större.

Adoptioner illa omtyckt av många

Jag tror inte att det är en slump att man beslutar om polishämtning av barnen med media i släptåg. I Kenya är utländska adoptioner ganska illa omtyckt av många, enligt min erfarenhet. Genom en sådan aktion kan man plocka poäng och visa allmänheten att man slåss för de svaga barnen.

Det som oroar mig är de andra svenska och utländska familjerna som är kvar i Nairobi och också är i adoptionsprocess. Vågar de nu gå ut på gatan efter den stämning som piskats upp? De lever nu också med en ständig rädsla, dag som natt, att polisen ska knacka på dörren och ta deras barn.

De svenska familjerna har inget annat val än att lämna över sina barn till CWSK. De måste respektera det kenyanska rättssystemet och de måste hoppas att utredningarna blir rättvisa.

Barnen drabbas allra hårdast

Om både de svenska föräldrarna och de kenyanska släktingarna är offer så är barnen de som drabbas allra hårdast nu. De talar svenska och vet inga andra föräldrar än sina svenska adoptivföräldrar.

Samtidigt, om barnen får växa upp med kenyanska föräldrar är det förstås viktigt att de får göra det på allra bästa sätt.

Jag kan inte ens föreställa mig de svenska familjernas situation. Deras barn tas ifrån dem. Små sängar står tomma. Det är ofattbart grymt.

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.