Hur allvarlig är den interna striden inom V?

– Det här är ingen ny kritik. Det har länge funnits en grupp i partiet som tycker att Jonas Sjöstedt inte har en tillräckligt radikal linje, att han varit för fokuserad på att göra Vänsterpartiet till ett regeringsdugligt parti. Flera av dem var också kritiska till att Vänsterpartiet släppte igenom Stefan Löfven som statsminister efter uppgörelsen med Centerpartiet och Liberalerna, säger SVT:s politikreporter Elisabeth Marmorstein.

Hon fortsätter:

– Nästa år ska partiet ha kongress och nu driver den här gruppen på för en ny inriktning. Men eftersom det samtidigt spekuleras om att Jonas Sjöstedt kan vara på väg att avgå, både inom och utanför Vänsterpartiet, uppfattades det här av många som ett sätt att flytta fram positionerna i en kommande partiledarstrid.

Men stämmer det, kommer Jonas Sjöstedt att avgå?

– Någon gång ska han ju det, ingen sitter för evigt. Men när han får frågor om det förnekar han bestämt att det är aktuellt och säger att han gärna vill fortsätta.

Varför dyker de här spekulationerna upp just nu?

– Ett skäl är att hans familj flyttat till Vietnam där hans fru är ambassadör och det är förstås inte helt okomplicerat att ha sina barn på andra sidan jordklotet. Ett annat skäl är att samarbetet mellan regeringen och C och L stängt ute V från inflytande och gjort att de kommit ännu längre ifrån Sjöstedts långsiktiga mål om att en dag ta plats i en S-ledd regering. Mer än så krävs tydligen inte för att det ska börja pratas.

Vad skulle det innebära för V om Sjöstedt avgick?

– Att de förlorar en partiledare med högt förtroende bland väljarna, han ligger idag på en delad andraplats i förtroendeligan jämte Stefan Löfven, enligt Novus vilket inte är helt vanligt för en Vänsterledare. Men vad som händer i övrigt är för tidigt att spekulera i, han kan kan ju mycket väl sitta kvar i flera år till.

– Men det man kan konstatera är att Jonas Sjöstedt ägnat sin partiledartid åt att göra Vänsterpartiet till ett mer regeringsdugligt och ansvarstagande parti, där ledordet är pragmatism snarare än klasskamp. En rödare variant av Socialdemokraterna om man så vill. Det har varit en lyckosam strategi om man ser till väljarstödet, även om det inte har gått hem i de mer radikala delarna av partiet.