En annan huvudfråga var integrationspolitiken, en stor utmaning för samhället med tanke på att över 160.000 asylsökande kom till Sverige enbart under förra året.
Intresset inför debatten var naturligtvis stort. Det var den första debatten på partiledarnivå sedan regeringen sent i höstas kraftigt lade om flyktingpolitiken. Det var också något av en återkomst för statsminister Stefan Löfven, som hållit sig undan mikrofoner och TV-kameror sedan veckan före jul.
Stefan Löfven valde att inleda hela debatten med att ta avstånd från de sexövergrepp som har skett i bland annat Kungsträdgården i Stockholm, där stora grupper unga män under en musikfestival omringat unga kvinnor och flickor och utsatt dem för trakasserier och övergrepp.
Han fick medhåll av övriga partiledare, medan Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson anklagade statsministern för att inte tala klarspråk om männens kulturella bakgrund som orsak till beteendet.
Snabb förvärring
Flyktingkrisen fick överhuvudtaget stort utrymme i debatten, fullt naturligt med tanke på det alarmistiska tonläge som präglade höstens debatt. Jimmie Åkesson konstaterade att de andra partierna nu insett det Sverigedemokraterna hela tiden varnat för, medan statsministern underströk hur snabbt situationen förvärrades under andra hälften av 2015.
Flyktingdebatten bekräftade de nya politiska skiljelinjer som råder i denna fråga. Sverigedemokraternas invandringspolitik ifrågasattes egentligen inte, i stället angreps Jimmie Åkesson i andra frågor, till exempel om jämställdhet och demokratisk grundsyn.
Märkbart störd
Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt attackerade som väntat de id-kontroller som införts och varnade för att det nu blir en dominoeffekt som leder till att allt fler länder stänger sina gränser. Miljöpartiets Åsa Romson var märkbart störd över att tvingas debattera med Sjöstedt.
Samtidigt raljerade Centerpartiets Anders W Johnsson över hur snabbt regeringen samlat sig kring id-kontroller, men hur långsamt det går med åtgärder för att få nyanlända i jobb snabbt.
När det gäller integrationspolitiken går en tydlig ideologisk klyfta mellan höger och vänster i svensk politik. De borgerliga partierna vill ha mer av enkla låglönejobb, som man menar är enda sättet att ge jobb till de många som har kommit.
Stefan Löfven sade blankt nej till en sådan utveckling utan talar i stället om utbildninginsatser och arbetsmarknadspolitik. Han slog återigen fast att Sverige år 2020 ska ha EU:s lägsta arbetslöshet, ett mål som bedöms som allt svårare att nå på grund av det stora antalet nyanlända som väntas komma ut på arbetsmarknaden de kommande åren.
Känsligt läge
Årets första partiledardebatt blev både intensiv och ibland hård i tonen. Samtidigt var den lite famlande. Omläggningen av flyktingpolitiken har skapat ett nytt politiskt läge i Sverige med nya skiljelinjer. Dessutom är det parlamentariska läget fortsatt mycket känsligt. Den partiledare som vill undvika regeringskris och kanske ett nyval måste vara beredda att samarbeta och kompromissa över blockgränsen. Samarbete uppfattas också som mnågot positivt av väljarna.
I denna anda lanserade statsministern ett förslag om blocköverskridande samarbete om bostadspolitiken. Inget annat parti var direkt avvisande och flera partiledare förklarade sig villiga att komma till samtal om Löfven kallar.
Stora skillnader
Det som talar för någon form av överenskommelse är att behovet av nya bostäder är enormt de kommande åren. Statliga Boverket har talat om att det behövs 700.000 nya bostäder till 2025. Men frågan är vad regeringen och oppositionen kan komma överens om, och om det finns en reell vilja att komma överens.
I grunden är de ideologiska skillnaderna stora i just bostadsfrågan. Allianspartierna vill ha mer av marknadshyror för nybyggda lägenheter, det säger regeringen nej till. Regeringen å andra sidan vill ha mer av statliga subventioner till bostadsbyggandet, det säger alliansen nej till. Skulle man nå en kompromiss är risken stor att den blir urvattnad.
En annan fråga är om alliansen maktpolitiskt har ett intresse av att komma överens i den här frågan. Kraven inom framför allt Moderaterna växer på att partiet ska bedriva en tuffare oppositionspolitik. En överenskommelse om bostadspolitiken skulle också kunna stärka bostadsminister Mehmet Kaplan – den minister som många borgerliga politiker helst vill fälla för skapa oreda för Stefan Löfven.