På SVT:s Facebooksida har många läsare engagerat sig och delat med sig av sina erfarenheter av bristfälliga trygghetslarm. En av dem är Mats Tyrén.
Mats far har Parkinsons sjukdom, sitter i rullstol och bor på ett gruppboende sedan två år tillbaka. Fadern har vid flera tillfällen klagat på att det tar enormt lång tid innan någon kommer och hjälper honom efter att han har tryckt på sitt trygghetslarm.
– Det kan ta 45 minuter, ibland upp till en timme, innan någon kommer. En gång hann jag besöka honom, och satt där i 25 minuter medan larmet pep innan någon kom, säger Mats till SVT.
Bor tre timmar bort
Mats bor tre timmar bort från sin far, och kan därför inte åka och besöka hur som helst.
– Självklart är jag orolig. Jag vet att han har ramlat många gånger, och man kan bara undra hur länge han legat innan någon kommit och hjälpt honom. Han har nu ringt flera gånger direkt till mig, i stället för att använda larmet, för att han inte tycker det är lönt, säger Mats.
Har gjort en anmälen till kommunen
Mats har lämnat en anmälan till kommunen, och de har i sin tur talat med den ansvarige på boendet. Genom henne har Mats fått en försäkran om att det ska bli bättre.
– Det har inte blivit bättre alls, och ingen på boendet berättar något för mig, avslutar Mats.
Helena Holgersson är legitimerad arbetsterapeut, och skriver på SVT:s Facebooksida att hon om och om igen sett konsekvenserna av trygghetslarm som inte fungerar.
”Det är märkligt att man bygger upp ett samhälle baserat på att tillgången av el inte stryps. När all den gamla hederliga hemtelefonin byts ut mot bredband och mobiltelefoni har man inte har tänkt hela vägen”, skriver Helena.
Kan bli liggande i flera dygn
Hon vidhåller att fast telefoni fortfarande är den säkraste metoden för äldrevården.
”Jag har mött hundratals människor där larm inte fungerat. Av olika anledningar. Faller man omkull och slås medvetslös kan man bli liggande i flera dygn. Hemtjänstpersonal som inte kommer på utsatta tider är en del i det hela. Det beror oftast inte på deras ovilja att arbeta utan på att deras arbetsgivare dragit in på personal så att de som är kvar får trolla med knäna och springa mellan vårdtagare”, avslutar hon.