– Jag vill inte lämna mina lärare och mina kompisar, säger Miral och torkar tårarna som rinner ner för hennes kinder.

När Miral fick veta att hon måste flytta frågade hon sin mamma om hon hade gjort något fel. Det känns som en bestraffning att tvingas lämna sin skola, menar Miral.

– Jag älskar skolan och mina kompisar och mina lärare, säger Miral.

Svårt att komma in

Miral Khalife hade en tuff start när hon kom till Stockholm för över ett år sedan. Hon kunde inte språket och förstod inte lekarna som var annorlunda mot de hon lekt i Syrien.

Men efter ett tag blev det bättre. Hon lärde sig svenska och började få vänner. Nu älskar hon att gå i skolan och när det är rast springer hon direkt ut med sina fyra bästa vänner till den stora gungan på skolgården. Den som blivit hennes favorit.

Sedan antalet asylsökande blivit färre har Migrationsverket stängt många asylboenden och många familjer har fått flytta. Boendet som Miral och hennes familj bodde på stängdes i februari och egentligen skulle de behövt flytta mitt i terminen. Men tack vare att en god vän till familjen låtit de bo hos henne tillfälligt har de fått lov att stanna kvar i Stockholm fram tills sommaren.

Oviss framtid

Vad som händer sedan återstår att se. Om de inte hittar ett eget boende måste de flytta till Piteå, den kommun där Migrationsverket har beslutat att familjen ska få plats på asylboende.

Mirals mamma, Rajaa Abu Lebdah, är orolig för sin dotter.

– Vänner säger till mig att jag måste vara stark när det är tufft, och okej, jag klarar av att vara stark. Men jag kan inte säga till Miral att hon ska vara stark. Hon är för ung för att vara stark, säger Rajaa och suckar medan Miral gråter i hennes famn.