”Svenska folket har röstat för förändring.” Stefan Löfven triumferade på valnatten den 14 september för två år sedan, när han korade sig själv och Socialdemokraterna till segrare. Men det rosa segerruset övergick snabbt i eftertankens kranka blekhet när det stod klart att valets enda vinnare var Sverigedemokraterna.
Ett valresultat som blev bromsklossen för den förändring Löfven ville åstadkomma och orsaken till det kaos som var i annalkande. Många socialdemokrater önskar att Stefan Löfven intagit en mera ödmjuk hållning den där natten, istället för att skruva upp förväntningarna, Löfven själv är möjligen en av dem. Men ödmjukhet är väl inte den första position en socialdemokrat intar efter åtta år i opposition.
Alliansen godkände att Löfven drev politiken åt vänster
Men förändring av sällan skådat slag blev det, jämfört med politikens normala lunk. En budget föll efter att partiet som inte skulle få inflytande fick just det, när de sänkte budgeten.
Ett extraval var nära men en av Löfvens bedrifter var att han fick med sig Alliansen på en överenskommelse, som skulle säkra hans makt under resten av mandatperioden.
Alliansen godkände därmed att Stefan Löfven drev politiken åt vänster tillsammans med Jonas Sjöstedt. Förra kulturministern, Lena Adelsohn Liljeroths kommenterade Decemberöverenskommelsen: Löfven såg lika nöjd ut som katten Måns när han lurat Pelle.
Det dröjde inte länge innan Kristdemokraterna antog elake Måns skepnad, när de fick med sig hela Alliansen på att säga upp Decemberöverenskommelsen. Det gick fort och så var det inte mer med det.
Till mångas besvikelse gjorde Decemberöverenskommelsens död ingen stor skillnad. Främst Moderater och Kristdemokrater har ända sedan dess haft svårt att acceptera att Alliansen låter Stefan Löfven sitta kvar trots att riksdagen har en icke socialistisk majoritet.
Löfven lovande att inte bygga murar – ända tills han gjorde det ett par veckor senare
Den allra mest omvälvande dramatiken utspelade sig långt borta från riksdagen och utanför politikens kontroll. Människor i tusental och åter tusental riskerade sina liv på Medelhavet, de som överlevde tog sig i strömmar till Sveriges gränser.
En liten pojke, död på en strand i Turkiet, satte igång en massrörelse, få kunde värja sig, människor ville hjälpa medmänniskor. Stefan Löfven lovade att inte bygga murar – ända tills han gjorde det ett par veckor senare.
Vägen från Medborgarplatsen, där Löfven höll sitt numera berömda tal, till ID-kontroller och EU:s strängaste flyktingpolitik var kort, samtidigt som Miljöpartiets kris blev djup.
Traumat kring det som fick beteckningen flyktingkris är en av de centrala frågorna som Stefan Löfven kommer att utvärderas på om två år när svenska folket går till val igen. Hur gick det till när den nationella självbilden som humanitär stormakt, transformerades till ett Sverige som har EU:s strängaste flyktingpolitik.
Svaren på hur det blir med arbetslöshet och jobbmål blir avgörande
Och vad händer nu under resten av mandatperioden? Hur ska det gå för alla de som kommit hit? Och vad blir det med de tiotusentals som inte får stanna? Inte minst miljöpartisterna bävar för scenarier med människor som jagas av polisen, familjemedlemmar som inte får återförenas.
Hur blir det med jobb för alla de som inte har utbildning? Det stolta målet, som ingen längre tror på (de flesta har aldrig gjort det), om EU:s lägsta arbetslöshet 2020? Svaren blir avgörande för vem väljarna lägger sin röst på.
En budget föll, en decemberöverenskommelse gick upp i rök, ett parti som inte skulle få inflytande, men som har det i kraft av sin position som ett tredje block i riksdagen. Det blev obehagligt tydligt för alla hur svårt det blivit att regera Sverige.
Den återkommande frågan framöver blir hur Sverige ska styras när Sverigedemokraterna når procentsatser som andra partier bara kan drömma om, och de gamla spelreglerna är satta ur spel.
Inte osannolikt att det även efter valet 2018 blir en ickesocialistisk majoritet i riksdagen
Pressen på Anna Kinberg Batra att hon ska förhindra att Stefan Löfven sitter kvar vid makten efter valet 2018 blir hård. Även om Alliansen blir mindre än de rödgröna, men större om Sverigedemokraterna får ingå i matematiken.
Det är inte osannolikt att det även efter valet 2018 blir en ickesocialistisk majoritet i riksdagen. Anna Kinberg Batra kallade nyligen Sverigedemokraterna för ett rasistiskt parti. Det gör det svårare för henne att regera med någon form av stöd från Sverigedemokraterna.
Men om partierna menar allvar med att de inte vill ha något samarbete med Sverigedemokraterna kan de sträcka ut sina händer över blockgränsen och samarbeta istället. Som Stefan Löfven sa i riksdagen i våras: I Sverige tar vi varandra i hand.