Tidskriften Filter har kartlagt ärendet med den apatiska flickan Nadja som är huvudfall i den Oscarsnominerade kortdokumentären ”Life Overtakes Me”. Vittnen i Filters artikel, som också SVT pratat med, uppger att familjen tvingat dottern att simulera för att få uppehållstillstånd. Foto: Från dokumentären ”Life Overtakes Me”

Oscarsnominerad dokumentär om apatiska barn målas ut som bluff

Uppdaterad
Publicerad

Den Oscarsnominerade kortdokumentären ”Life Overtakes Me” följer bland annat en apatisk flicka och hennes familjs öde. Men enligt tidskriften Filter som granskat fallet och dokumentären är flickans tragiska historia en bluff.

”Life Overtakes Me” följer, som ett av tre fall, sjuåriga ”Nadja” som ser ut som vilken flicka som helst, med den väsentliga skillnaden att hon varit apatisk i flera månader. Hon tvingas bära blöja, sondmatas och bärs i filmen omkring lealös av sina föräldrar, samtidigt som familjen kämpade för att få uppehållstillstånd.

Magasinet Filter bygger sitt avslöjande på intervjuer med en familj som stod Nadja och hennes familj nära. De umgicks regelbundet under tiden då flickan påstods ha varit apatisk. Deras bild, som de bekräftar i samtal med SVT, skiljer sig markant från den bild som ges i den prisade dokumentären.

Paret beskriver ett lekfullt barn, fullt av energi, som lärt sig att spela apatisk på beställning. Ett barn som äter chips och busar, men med en sond i näsan. Enligt föräldrarnas bekanta som uttalar sig i Filters artikel lovade föräldrarna Nadja en resa till Disneyland i Paris om hon agerade apatisk.

– Hon var ett helt friskt barn, gick hemma, åt mat. Det enda mamman var orolig för var att hon skulle äta för mycket, så att läkarna fattade misstankar, hävdar kvinnan i den närstående familjen i intervjun med Filter.

Ifrågasatt tillfrisknande

Tidningens avslöjande är en uppföljning från i höstas då man publicerade ett reportage där två i dag vuxna personer vittnade om hur de i barndomen tvingades spela apatiska. Efter avslöjandet klev flera läkare fram och berättade hur de nu börjat ifrågasätta behandlingen av de apatiska barnen och beskrev en naiv sjukvård och desperata föräldrar.

I oktober 2017 fick Nadjas familj permanent uppehållstillstånd, baserat på hennes uppgivenhetssyndrom. Därefter tillfrisknade hon snabbt, vilket skildras i dokumentären och har väckt frågetecken hos experter.

Riktar kritik mot dokumentären

Ytterligare kritik mot dokumentären har framförts från barnläkaren och doktoranden Karl Sallin. Han har publicerat en vetenskaplig artikel där traumahypotesen avfärdas som otillräcklig. Han intervjuades i dokumentären, men upplever att han blev selektivt citerad:

– Traumahypotesen är inte tillräcklig som förklaring, man bör väga in kultur och kontext, säger Sallin till Filter.

– Men det bortsåg de från. Det tycker jag är ansvarslöst och farligt.

SVT har under lång tid sökt producenterna för dokumentären ”Life Overtakes Me” men de väljer att inte svara. Paret som känner Nadjas familj bekräftar för SVT att de sett Nadja simulera. De är upprörda över hur den prisade dokumentären skildrar hennes öde.

– Jag tyckte att det blev alldeles för hård press på barnet. Hela familjens hopp stod till den här lilla flickan, säger kvinnan i familjen till SVT.

Fotnot: Nadja heter egentligen något annat och SVT har pratat med hennes familj som dock inte vill kommentera.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.