Det ökade klimathotet har fått infångning och lagring av koldioxid att segla upp som en lösning för att minska Sveriges koldioxidutsläpp till nettonoll år 2045 – och negativa utsläpp efter det.
– Det finns en insikt att vi inte klarar att få ner alla utsläpp till noll till 2045, och behöver alla tekniker som finns för att ta bort mer koldioxid ur atmosfären än vi bidrar med, säger Filip Johnsson, professor i systemteknik på Chalmers.
Han har forskat kring tekniker för avskiljning och lagring av koldioxid (CCS) sedan 2002, när Vattenfall köpte brunkolkraftverk i Tyskland som släppte ut mer koldioxid än Sveriges samlade utsläpp. Bolaget startade då en pilotanläggning för CCS som lades ner 2001, efter kraftiga protester från miljörörelsen och närboende i Tyskland om risker med tekniken och farhågor om att koldioxiden skulle läcka ut.
Många trodde då att det nya europeiska handelssystemet med utsläppsrätter snabbt skulle göra det alldeles för dyrt att släppa ut koldioxid, men så blev det inte.
Rekordpris på koldioxid över 700 kr
I dag är koldioxidutsläppspriset inom EU på rekordnivåer över 700 kronor per ton, och CCS-tekniken i ropet igen. I Industriklivet, Sveriges satsning för att få ner industrins koldioxidutsläpp till 2045, har CCS-forskning- och utvecklingsprojekt fått nära en halv miljard kronor hittills.
I dag finns två pilotanläggningar för avskiljning av koldioxid; hos Preem i Lysekil och Stockholms Exergi. Förstudier pågår också på Stora Enso i Skutskär och nio lokala energibolag, många av dem kommunala. Och fler står på tur, om staten stödjer tekniken vill säga.
CCS-tekniken har tidigare främst använts för att utvinna mer gas och olja ur exploaterade fyndigheter. I dag finns 27 aktiva fullskaliga CCS-anläggningar i världen, men bara en handfull av dem utskiljer och lagrar koldioxid utan att samtidigt ta upp mer kol och olja. Och få av dem levererar enligt plan.
Levererar svagt
Världens största CCS-anläggning Gorgon i Australien ägs av olje- och gasbolagen Chevron, Shell och Exxonmobil och har kostat över 26 miljarder kronor, men är hittills misslyckad. Efter allvarliga problem med tryckhållning, sand och rostiga rör så har myndigheterna begränsat lagringen av säkerhetsskäl. Efter fem år hade projektet bara lyckats lagra drygt 30 procent av det bolagen utlovat, och i veckan kom besked att bolagen tvingas ersätta för all koldioxid de inte lyckats fånga med sammanlagt 1,7 miljarder kronor.
Oroar det dig att befintliga anläggningar levererar så svagt?
– Ja. Jag tror att det beror på att det finns för lite erfarenhet av tekniken i större skala, säger Filip Johnsson.