Jätteloka, parkslide och mårdhund. Det är exempel på några av de invasiva arter som spridit sig i Sverige och som hotar den biologiska mångfalden.
Men statens arbete för att motverka de invasiva arterna är långsamt och ineffektivt, menar Riksrevisionen i en granskning.
Invasiva arter kan orsaka skador i naturen och i vissa fall även sprida sjukdomar till människor och djur. Regeringen och ansvariga myndigheter har inte vidtagit tillräckliga åtgärder och detta gör i sin tur att miljömålen som är kopplade till den biologiska mångfalden blivit svårare att nå, menar Riksrevisionen.
Bland annat pekar man på att Naturvårdsverket och Hav- och vattenmyndigheten inte har utrett vilka arter som orsakar störst problem och i första hand ska bekämpas.
”Har fördröjt arbetet”
Det är länsstyrelserna som har ansvar för att åtgärder för bekämpning vidtas, men de kan i sin tur inte arbeta effektivt eftersom de ansvariga myndigheterna inte tydligt klargjort hur man ska prioritera i arbetet.
– Detta har fördröjt arbetet, med risk för att arter hinner sprida sig ytterligare och därmed blir svårare och dyrare att bekämpa. Det kan också ha lett till att de bekämpningsåtgärder som länsstyrelserna ändå har satt i gång inte alltid har varit de mest angelägna, säger Linda Sahlén Östman, projektledare för granskningen, i ett pressmeddelande från Riksrevisionen.
Nu rekommenderar Riksrevisionen att regeringen ytterligare förtydligar myndigheternas ansvar samt förbättrar kartläggningen och övervakningen, skriver man i granskningen.
