Hög frånvaro i grundskolan och en majoritet som saknar behörighet till gymnasiet efter skolgången. Så ser starten i livet ut för många romska barn.

Utbildning centralt

Och enligt utredningen, som ska presenteras för jämställdhetsminister Nyamko Sabuni om två månader, gör inte skolorna tillräckligt för att vända situationen berättar Gunno Gunnmo, vice ordförande i Delegationen för romska frågor.

-Det vi kommer att lägga stor vikt vid i våra slutsatser är just utbildning. Man ska inte söka problemet hos romerna, utan det är majoritetssamhällets fördomar som ofta får styra skolornas agerande, säger han.

-Situationen är skrämmande om man tittar på flera av våra delundersökningar.

Behandlas romska barns skolfrånvaro på ett annorlunda sätt än andra barns?

-Det raka svaret på den frågan är ja. Man blir ganska förvånad när man ser hur det ser ut.

Skolorna kan påverka

I en av delegationens underlagsrapporter har sju skolor i Malmö studerats. Även om bilden inte är entydig, och en del romska barn har goda studieresultat och hög närvaro, visar undersökningen att frånvaron är alarmerande hög bland barnen. Statistiskt sett går romska barn bara undantagsvis ut grundskolan med behörighet till gymnasiet.

Men rapporten visar även att frånvaron skiljer sig beroende på hur mycket skolorna satsar på att förebygga den.

I en tidigare utredning från 2008 finns uppgifter om att mellan 550 och 670 romska barn i Malmö inte går i skolan alls. Alltså lika många barn som går på en normalstor skola. De uppgifterna har inte kunnat bekräftas i den nya underlagsrapporten.

Men det handlar ändå om en officiell uppgift, konstateras i rapporten. Om en officiell uppgift om att 550 till 670 etniskt svenska barn inte gick i skolan skulle reaktionen förmodligen bli ett ramaskri, vilket inte var fallet när det gällde romska barn enligt rapporten.

Förebilder krävs

Att skolorna inte gör tillräckligt för de romska barnen håller Monica Kaldaras med om. Hon är ordförande för Romska Kulturcentret i Malmö och har arbetat som hemspråkslärare i många år.

De flesta romska föräldrarna har själva inte gått i skolan, varken de som vuxit upp i Sverige eller de som kommer från andra länder, berättar hon.

Om det inte finns hemspråkslärare eller lärarassistenter som talar romani chib på skolorna, så finns det ofta ingen som talar om för barnen hur viktigt det är med utbildning, menar hon.

-Jag har jobbat som hemspråkslärare för romska barn i 25 år. Då kom barnen till skolan för jag gick och hämtade dem. Alla skolor som har romska elever borde se till att ha personal som talar barnens hemspråk, då skulle de inte ha några problem. Men det har skurits ner mycket på sådana resurser.

”Upp till rektorerna att bry sig

Monica Kaldaras gick själv inte i skolan som barn. Hennes föräldrar fick betala för hennes utbildning som vuxen.

-Ända fram till 1960-talet fick resande romer inte bo på en plats längre än tre dagar och det fanns inget krav på att romska barn skulle gå i skolan, så det var inte lätt att få till någon skolgång.

Att satsa på studiemotivation till romska barn är rektorernas ansvar, menar hon.

-Om man inte själv har gått i skolan är det svårt att tala om för sina barn varför de ska göra det. Det är upp till rektorerna att visa att de bryr sig om romska barn genom att anställa personal som kan stöjda dem, i stället för att klaga i tidningarna på att de inte kommer till skolan.

”Det går sakta framåt”

Sedan år 2000 är romerna en nationell minoritet i Sverige, och språket romani chib är ett av de fem minoritetsspråken.

-Det har hänt väldigt mycket sedan dess och det känns helt underbart. Sverige har börjat intressera sig för romer nu, och vi ses som människor. Därför hoppas jag att situationen med romska barn som inte går skolan också ska bli bättre nu, när det andra sakta går framåt.

Louise Josborg