Ulf Kristersson (M) har uppfyllt uppdraget han fick när han valdes till partiledare och kunde i veckan fira ett år som statsminister. Men få regeringar har haft ett så besvärligt första år som denna med en hotbild mot Sverige som är allvarligare än på mycket länge, en våldsvåg som saknar motstycke och ett svårt ekonomiskt läge. 

Det är i den dystra kontexten Moderaterna samlas till partistämma i Umeå för att vässa politiken på en handfull områden där klimatpolitiken pekas ut som viktigast. Inte bara för att Moderaterna leder en regering som ökar utsläppen utan också för att hejda väljartappet i storstäderna, i synnerhet i Stockholm. Storstadsväljare värderar klimatfrågan högre än väljare i övriga landet och det vill Moderaterna möta med en “hoppfull klimatpolitik” där ledstjärnan är att den gröna omställningen ska leda till ökad tillväxt och stärkt konkurrenskraft. 

”Den naturliga mittpunkten”

Ytterligare ett led i storstadsoffensiven är lanseringen av Moderaterna som “den naturliga mittpunkten” i svensk politik. När det politiska landskapet flyttats åt höger i frågor som brottsbekämpning, migration och kärnkraft vill M positionera sig mellan S och SD. Målsättningen är att vinna de väljare som väger mellan Moderaterna och Socialdemokraterna, inte som tidigare att vinna tillbaka de väljare som gått till SD.

I den kalkylen ingår att tydliggöra skiljelinjerna mellan Moderaterna och deras stora samarbetsparti. Exakt vad det innebär är oklart men rimligen handlar det om att överge valrörelsens ensidiga fokus på det som förenar partierna.

Om partistrategerna får som de vill ska väljarna också uppfatta “mittpunkten” som det parti som kan samla majoriteter i de frågor som är viktigast för väljarna. 

Kruxet är bara att det parti som gjorde Ulf Kristerssons (M) majoritet möjlig fortsatt är mer illa omtyckt i storstäderna än i övriga landet. Varken en vässad sakpolitisk profil i frågor som är viktiga för storstadsväljarna eller en ny position som mittpunkt kan ändra på den saken. 

Förhoppningen står då till att SD under mandatperioden blir ett mer accepterat samarbetsparti, även bland liberala och lättrörliga storstadsväljare. Men det styr inte Moderaterna över, det avgörs av hur SD väljer att agera. Till det kommer att Socialdemokraterna lär göra vad de kan för att laddningen i SD-frågan ska vara intakt 2026.

Riskerar att hamna i skymundan

En försvårande faktor för den aspirerande mittpunkten är att det blir alltmer tydligt att den huvudsakliga skiljelinjen i dag går mellan S och SD. Det är där den verkliga nerven finns, inte mellan S och M som förr. Ser det ut så närmare valet riskerar M att hamna i skymundan.

Moderaterna har alltså en viss uppförsbacke i sin strävan att vinna tillbaka storstadsväljarna.

Men det som i slutändan kommer att vara avgörande för att vända den nedåtgående trenden är att trots allt leverera, inte minst när det gäller den utlovade omläggningen av rättspolitiken. Och sedan sätta sitt hopp till att konjunkturen vänder uppåt och räntorna nedåt i någorlunda god tid före valet så att väljarna kan känna att de fått det något bättre. 

Det är ändå viktigare än de strategier partiets spinndoktorer kan koka ihop.