Advent: Ordet advent kommer av latinets adventus Domini som betyder Herrens ankomst. Perioden omfattar tiden från fjärde söndagen före jul till och med julafton. Ur en kristen synvinkel är perioden en förberedelse inför Jesu ankomst. Första söndagen i advent inleder kyrkoåret. För många används också adventstiden också till olika julförberedelser.
Varje söndag tänds ett nytt ljus i adventsljusstaken som har fyra. Denna sed började i Sverige på 1870-talet med en adventsgran på Ersta diakonissanstalt i Stockholm. Diakonissorna hade hämtat seden från Kaiserwerths diakonissanstalt utanför Düsseldorf i Tyskland. I granen tändes sju ljus, ett för varje veckodag, under fyra söndagar. På 1920-1930-talet konkurrerades adventsgranen ut av adventsljusstaken som pryddes av lingonris, lummer och annat grönt.
Den första elektriska ljusstaken tillverkades 1937 av företaget Philips i Göteborg. Den elektriska ljusstaken anknyter till en gammal svensk tradition att låta ljus brinna i fönstren för att lysa upp julottebesökarnas väg till kyrkan. I år säljs ca en miljon elektriska ljusstakar i Sverige varje år.
Adventsstjärnans ursprung går tillbaka till staden Herrnhut i Tyskland, där den tillverkats sedan 1880-talet. I Sverige har den spritts under 1900-talet. Med tiden har stjärnans samband med adventsveckorna försvagats, den har kommit att hänga uppe över hela julhelgen eller ännu längre.
Lucia 13 dec. Den skönsjungande ljusprydda lucian kom till Sverige första gången 1764 och var från början en sed bland de högre stånden. Det moderna Luciafirandet inleddes när Stockholms Dagblad 1927 anordnade det första offentliga Luciatåget.
Lucia var en kristen jungfru från Syracusa på Sicilien som led martyrdöden år 304. Vid denna tid var det straffbart att vara kristen i det romerska samhället och det sägs bl.a. att hennes fästman angav henne för att var kristen efter att hon givit bort sin hemgift åt de fattiga så han gick miste om den. Som hämnd stack hon ut sina ögon och skickade dem till sin fästman och angivare.
Hon dömdes att brännas på bål men lågorna vek undan. Slutligen blev hon dödad genom att ett svärd stacks in i halsen. De röda banden som vår Lucia har runt midjan ska symbolisera blodet som runnit från hennes sår. Resterna av henne kan ännu ses i S:t Jeremias kyrka i Venedig. S:ta Lucia är de synskadades skyddshelgon.
Julafton: Julens höjdpunkt i Sverige. I många länder inleds det egentliga julfirandet först på juldagen och det gjorde även vi i Sverige i gamla tider. Seden att börja firandet redan på julafton uppkom antagligen i samband med att vi övergav katolicismen och de stränga fastelagar som vi fram till dess följt. I det gamla bondesamhället var julaftonskvällen för de flesta årets högtidligaste stund. Efter många dagars hårt arbete hade gårdsfolket nu utfört de sista sysslorna inför helgfirandet.
Juldagen: 25 december sägs vara Jesu födelsedag. Ingen vet dock exakt när Jesus föddes. Evangelierna anger inget datum, och under de första århundradena e. Kr. firades inte julen alls. Vid 300-talets mitt, efter en kort tids firande den 6 januari, började man in det kristna Rom fira Jesu födelse 25 december. Tidigare hade man den dagen hållit en fest till solens ära, vintersolståndet, och de seder som då varit vanliga dog inte ut utan levde vidare i kristen tappning. Även här uppe i Norden förekom en midvinterfest långt innan vi blev kristna.
Annandagen: Numera förknippar många denna dag med att den traditionella och ibland något hysteriska julrean startar. I bondesamhället var annandagen dagen för julgillen och julupptågen, bland vilka staffansritten, intog den främsta platsen. Staffansritten var en kappkörning efter julottan, en tävlingsritt till en norrut rinnande källa eller bäck för att vattna hästarna. En mot norr rinnande källa ansågs nämligen vara särskilt nyttig och kraftfylld.
Trettondagen: 6 januari kallas Epifania vilket är grekiska och betyder uppenbarelsefest . På dagen firas att de tre vise männen, Kaspar, Melchior och Balthasar, kommer till Betlehem och tillber Jesusbarnet med gåvor av guld, rökelse och myrra. Männen representerar, enligt sägnen, Europa, Asien och Afrika, vilka var de tre världsdelar man kände till under medeltiden. De är en symbol för att hela världen hyllade barnet.
Tjugondag Knut: På Tjugondag Knut dansas julen ut och då plundras och kasseras granen. Den 13 januari räknas i Sverige, Finland och på en del håll i Norge som julens sista dag. Helgonet Knut Lavards dag i almanackan låg från början på den sjunde januari. Från slutet av 1600-talet började man emellertid i svenska almanackor föra över namnet Knut till den trettonde januari. Orsaken till att man förlängde julen en vecka är omdiskuterad. En teori är att kyrkan därmed ville låta den kristna helgen sträcka sig över tidpunkten för de hedniska nordbornas midvinterblot.
Källa: Nationalencyklopedin och Nordiska museet