År 2012rymde stor dramatik i det politiska livet. Inte minst inom Socialdemokraterna,som för bara några år sedan var det stora och statsbärande partiet. Det skullevisa sig att den för många okände riksdagsmannen, som Socialdemokraterna valttill partiledare, inte höll ens ett år. När Håkan Juholt avgick låg Socialdemokraterna under 25procent i flera opinionsmätningar.
Det somefter tio månader av oupphörlig kris, till slut blev Juholts fall knöt ironisktnog an till hans eget specialområde, försvarspolitiken. Början till slutetutspelade sig på Folk och Försvars årliga konferens i Sälen, när Juholtkritiserade regeringen för att ha samarbetat med Sverigedemokraterna omförsvarspolitiken. Men vid den tidpunkt som Håkan Juholt refererade till fannsinte Sverigedemokraterna i riksdagen.
Efter ett dramatiskt möte medverkställande utskottet, VU, några dagar efter Sälenkonferensen, åkte Juholt hemtill Oskarshamn för att dagen därpå, den 21 januari, meddela sin avgång i ettköpcentrum i hemstaden.
Däreftergjorde partiledningen processen kort. Fem dygn efter Juholts känsloladdadeavskedstal i Oskarshamn föreslog VU Stefan Löfven som ny partiledare. Hanvaldes den 29 januari med ett rungande ja från den samlade partistyrelsen.
Därefter reste sig staplarna i opinionsmätningarna i rask fart. Den nye ledarenframstod som Håkan Juholts motsats. Löfven var lugn och stabil ocheftertänksam. Juholt signalerade i sina tal att med honom skulleSocialdemokraterna tillbaka till det som en gång var, till gammal hederligsocialdemokratisk politik. Löfven vill vara en framtidens man, som talar omforskning och innovationer och framförallt om jobb. Inte särskilt ofta hör manhonom använda de traditionella socialdemokratiska vokabulären med ledord som fördelningoch rättvisa. Mot slutet av året sjönk Socialdemokraternas opinionssiffror föratt landa kring 32 procent. Löfveneffekten tycktes klinga av, åtminstonetillfälligt.
Sjöstedt-effekten uteblev
Några veckorinnan Socialdemokraterna skiftade partiledare fick Vänsterpartiet en ny ordförande.Kongressen var lyrisk och förväntningarna enorma på Jonas Sjöstedt när han togöver efter Lars Ohly. Sjöstedt sade själv att partiets potential ligger kring 15procent. Men någon uppgång för Vänsterpartiet har inte skymtat. Tvärtom harpartiet blivit ganska isolerat och ligger kring valresultatets dryga femprocent.
Vänsterpartisterna har inte gjort så mycket väsen av sig. Och trotsatt många väljare är emot vinst i välfärden och Vänsterpartiet är det enda avriksdagspartierna som vill förbjuda vinstuttag inom välfärdens sektorer har detinte avspeglat sig i opinionsmätningarna.
Hägglund vann personstriden – men KD sladdar
I samma vevasom Vänstern och Socialdemokraterna bytte ledare försökte sig en falang inomKristdemokraterna på att göra detsamma. Vid ett extra riksting i januariutmanade Mats Odell den sittande partiledaren, Göran Hägglund.
Odellsstödtrupper, som tillhörde de mer konservativ inom partiet, ansåg att Hägglundvar alldeles för blek och otydlig. De var övertygade om att Odell var mannenatt ta kommandot och profilera Kristdemokraterna inom Alliansen.
Hägglund gicksegrande ur striden med en betryggande majoritet bakom sig. Men sprickan inomKristdemokraterna blev tydlig. Partiet har under i stort sett hela året legatunder fyra procent i opinionsmätningarna och Hägglunds försäkringar att hanskulle bli tuffare mot de andra Allianspartierna har inte gett avtryck.
Båd KD och C i behov av stödröster
Centerpartiet harunder året marscherat tätt efter Kristdemokraterna mot fyraprocentspärren.Partiledaren Annie Lööf har än så inte levt upp till de förhoppningar somalltid finns kring en ny partiledare.
Kritiken mot henne har bland annat gåttut på att hon saknar auktoritet och uttalar sig i floskler. Annie Lööf sade självnär hon tillträdde att Centern befann sig i kris. Lööf har inte lyckats ändrapå det förhållandet. Både Centern och Kristdemokraternariskerar att åka ut ur riksdagen. Vid förra riksdagsvalet klarade sigKristdemokraterna på grund av stödröster. Den här gången blir det svårare attsätta sitt hopp till en liknande räddningsaktion med tanke på att två partierbehöver särskilt stöd.
Enström efter Tolgfors
Den 29 marsmeddelade Sten Tolgfors att han lämnar uppdraget som försvarsminister. Detskedde efter en intensiv debatt om hans inblandning i vapenaffärerna medSaudiarabien.
Tolgfors själv hänvisade till omsorgen om barnen som skäl för sinavgång. Han efterträddes av Karin Enström, som väckte uppmärksamhet när honinte ville kalla Saudiarabien för diktatur.