Mellan valen 1956 och 1960 var det bara en av tio väljare (11,4 procent) som bytte parti. Sedan dess har mellanvalsrörligheten ökat rejält. Var tredje väljare från 2006 års val valde att rösta på ett annat parti i valet 2010 (32,6 procent). Rekordet i väljarrörlighet är från 2006 då 37,4 procent av väljarna bytte parti från 2002 års val.
Ökad rörlighet i väljarkåren är inte något svenskt fenomen. Samma trend återfinns i många länder. Men trenden mot ökad väljarrörlighet är särskilt uttalad i Sverige. Med några undantag har rörligheten blivit allt större för varje valperiod sedan 1950-talet.
Alternativen har blivit fler
Det finns många förklaringar till ökad väljarrörlighet. Flera har med förändrade väljaregenskaper att göra. Väljare utvecklar inte längre lika starka känslor av anhängarskap till specifika partier.
Minskad klassröstning, minskad auktoritetstro och mer välutbildade väljare har försvagat banden mellan väljare och partier. Att vi oftare byter parti beror på att vi är mer individualiserade och mer självständiga än tidigare generationers väljare.
En annan förklaring till ökad väljarrörlighet har med partierna att göra. Antalet alternativ att välja mellan har blivit fler. Ökad trängsel i den politiska rymden gör de ideologiska avstånden mellan alternativen kortare och då är det också lättare för väljarna att byta parti. Att väljarna rör på sig mer beror inte minst på att partierna rör sig mer – de byter oftare ledare och oftare politik.
Fler mittenväljare byter
Väljare har börjat bestraffa sittande regeringar allt hårdare de senaste decennierna. Ett ökat tempo i politiken innebär fler fattade beslut. Fler beslut skapar också fler anledningar för väljare att surna till. Det kostar opinionsstöd att regera. Inga partier kan räkna med trogna väljare som ställer sig bakom dem i vått och torrt.
Vilka är då de rörligaste väljarna? Här kan vi notera mycket stabila skillnader mellan olika väljargrupper. Unga, kvinnor och högutbildade byter oftare parti mellan valen än äldre, män och lågutbildade, för att ta några exempel.
Andelen partibytare var vid senaste valet 2010 högre bland mittenväljare (41 procent) än bland väljare som ideologiskt står till vänster (21 procent) eller höger (29 procent).
Rör sig inte långt
Vi vet också att väljare som byter parti knappast rör sig särskilt långt. Man byter till ett ideologiskt närstående parti. De allra flesta partibyten är inomblocksbyten. Rödgröna partier – Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet – byter väljare med varann.
Och Allianspartierna – Centerpartiet, Folkpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna byter väljare med varann. Den väljarrörlighet som kan få störst betydelse för vilken regering Sverige får – mellanblocksbytena – är bara omkring tio procent.
Undersökningen
Fakta: Resultaten är hämtade från de svenska valundersökningarna. De genomförs inom ramen för det svenska Valforskningsprogrammet i samarbete mellan Statsvetenskapliga institutionen och Statistiska centralbyrån i samband med varje val och folkomröstning sedan 1956.
Vill du veta mer?: www.valforskning.pol.gu.se. Se även Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (2013) Nya svenska väljare. Stockholm: Norstedts juridik.