Målet på fyra veckor har visat sig vara helt orimligt att klara eftersom vårdbehovet är så olika för olika cancerformer. I stället har Socialdemokraterna tagit fram ett system som kallas SVF, standardiserade vårdförloppen, för de olika cancerformerna och räknat ut en rimlig kötid för olika cancerpatienter och olika behandlingar.
Regeringen har satsat två miljarder under fyra år på att genomföra systemet – trots det visar en sammanställning att kötiderna fortfarande är orimligt långa för många av cancergrupperna. Bland personer som drabbats av huvud- och halscancer, där man snabbt behöver behandling, får 52 procent vård i tid, för matstrups- och magsäckscancerpatienter är siffran 22 procent och när det gäller allvarlig prostatacancer får bara 4 procent vård i tid.
Statsminister Stefan Löfven försvarar ändå regeringens politik. Han menar att kötiderna för flera cancerformer minskar.
– Många av de här går i rätt riktning. Därför måste vi fortsätta den riktningen. Det är klart är du cancersjuk ska du ha hjälp så fort det någonsin går, säger han i SVT Nyheters partiledarutfrågning.
Försvarar slopad kömiljard
De långa kötiderna omfattar alla patienter inom sjukvården. Köerna för att få träffa en specialist eller få en operation har fördubblats under mandatperioden. I juni 2014 hade 44 000 personer inte fått vård i tid – samma månad i år hade siffran växt till 86 000.
Trots det försvarar Löfven att regeringen har tagit bort Alliansens kömiljard, som minskade köerna när den en gång infördes.
– Kömiljarden har dömts ut av flera, bland annat läkarna. Det blev inte vård efter behov utan man tog de enklaste fallen.
13 000 fler anställda
Löfven lyfter fram att regeringen har satsat 13 miljarder på sjukvården och att det i dag är 13 000 fler anställda jämfört med när Socialdemokraterna kom till makten 2014.
Samtidigt har utbildningsplatserna minskat. Socialdemokraterna har lovat 700 nya utbildningsplatser inom vården, men statistiken visar att det bara var 350 fler studenter som började på sjuksköterskeprogrammet 2017 jämfört med för tre år sedan.
– Någonstans måste man börja, och det utbildas fler nu. Det här är början.
Ställer du dig frågan: Vad ska jag rösta på? Gör Valkompassen.