Redan 1996 meddelade två amerikanska forskare att jordens 5.500 grader heta kärna snurrade snabbare än den yttre kärnan och jordytan. Men studien fick kritik.
Bland annat ansågs resultaten ligga på gränsen för vad som kunde bevisas och att mätfel kunde ligga bakom resultaten. Att en annan forskargrupp i USA för fem år sedan bekräftade resultaten tystade inte kritiken.
Nu har geologerna bakom den första upptäckten, Xiadong Song vid Illinoisuniversitetet och Paul Richards vid Columbiauniversitetet, utvidgat och förfinat observationerna jämfört med 1996 och 2000. Och deras rön redovisas i det senaste numret av den vetenskapliga tidskriften Science.
Studerade jordbävningar
De analyserade seismiska vågor som runt 30 jordbävningar i trakten av Södra Sandwichöarna i Sydatlanten och Antarktis gett upphov till under 35 år, och som registrerats vid 58 mätstationer i Alaska.
De jämförde seismiska vågor från tidigare jordbävningar med vågor vid senare skalv, på exakt samma plats och registrerade vid samma mätstation. På så sätt hoppades forskarna kunna avgöra exakt hur lång tid det tog för vågorna att passera jordens kärna respektive yttre kärna, manteln.
Liten skillnad
Genombrottet kom för två år sedan då forskarna kunde jämföra två i det närmaste identiska jordskalv som inträffade med tio års mellanrum, 1993 och 2003. De fann att de seismiska vågorna såg något annorlunda ut och att de som alstrades 2003 rörde sig genom den inre kärnan en tiondels sekund snabbare än vid jordbävningen 1993.
Och de konstaterade att vågorna passerade genom jordkärnan märkbart tidigare ju längre tid det gått mellan jordskalven. Forskarnas beräkningar visar att jordens inre snurrar ungefär 0,3-0,5 grader snabbare per år än resten av planeten. Jorden snurrar 360 grader per dygn så skillnaden i rotation mellan kärnan och jordytan är ytterst liten.
Den troligaste förklaringen är att det är effekter av jordens magnetfält som får jordkärnan, 240 mil i diameter, och den yttre kärnan, 700 mil i diameter, att rotera i något olika hastighet.
TT