För 70 år sedan var flygfälten i Storbritannien fullständigt belamrade med bombflygplan, glidflygplan och transportflygplan som alla väntade på anfallsordern. I hamnarna väntade över 5.000 fartyg av olika storlek på att transportera 160.000 soldater till stränderna i det nazikontrollerade Frankrike.

Det var den största sjöburna invasionsstyrka som världen skådat förr eller senare. Men innan den kom fram skulle 24.000 allierade soldater hoppa fallskärm och landa med glidflygplan mitt bland fienden för att bereda vägen för den stora  invasionen.

69 svenskar hoppar

De flesta som var med då var knappast mer än tonåringar och inte alla hade samma gedigna erfarenhet som de 69 svenskar som nu gör sig klara att hoppa över Normandie. De är alla före detta fallskärmjägare som har utbildats vid den gamla Fallskärmsjägarskolan (FJS) i Karlsborg.

FJS är numera nedlagd i sin gamla form, men utbildar fortfarande ett fåtal yrkesmilitärer till fallskärmjägare varje år. Initiativet till deltagandet i Frankrike kommer dock från Fallskärmsjägarklubben och inte från Försvarsmakten.

Förberedelserna har också skett under civil ledning, även om man fått disponera försvarets övningslokaler i Karlsborg.

Många av dem som nu deltar har inte sett en fallskärm på många år men valde ändå att ställa upp på initiativet. Fallskärmsjägarna brukade förr beskrivas som ett av Sveriges tuffaste förband – nu har tinningarna grånat och magarna vuxit, men i övningshallen sitter de gamla hopptakterna i.

Den äldsta som kommer att delta i fällningen är 72 år och den yngsta 23.

Göran Eliasson som håller i arrangemanget från svenskt håll fick själv sin grundutbildning på FJS 1975-1976.

– Arrangemanget beror helt av frivilliga insatser från människor som inte ser problem utan att också se lösningar. Det här är den största fälliningen av svenska fallskärmsjägare som har gjorts utomlands någonsin så det är spännande, säger han.

Ska hoppa från gamla DC-3:or

Men även om många av deltagarna börjar bli till åren komna, så är det inget emot de flygplan de ska hoppa från – gamla DC-3:or (C-47) av samma typ som användes vid invasionen av Normandie.

Flera av flygplanen var faktiskt med när det begav sig som C-47:an ”Tico Bell” som deltog i såväl D-dagen som i flera andra avgörande operationer under kriget. Ska man vara noga så sker faktiskt själva hoppen av säkerhetsskäl inte på själva D-dagen den 6 juni:

– Vi kommer att fälla den 4:e, 5:e och 7:e juni. Det blir inga fällningar den 6:e juni, för då är det en no-flyday med statsbesök och det är stort och fint evenemang säger Göran Eliasson.

”Som att vänta på jultomten”

Peder Ek ryckte in som fallskärmsjägare för 46 år sedan och beskriver hur det var när han fick reda på möjligheten för svenskar att få vara med och hoppa över Normandie:

– Jag tänkte att jag bara måste få vara med och hoppa! De två månaderna som har gått sedan jag fick veta att jag ska få vara med och hoppa över en historisk plats med fallskärmsjägare från många olika årgångar har varit som att vänta på jultomten när man var liten, berättar han.

Peder Ek beskriver också känslan av att stå i samma utbildningshall som 46 år tidigare och på nytt gå igenom hoppmomenten:

– När fallskärmsinstruktör Janderberg drog igång träningen i hopphallen var det som för 46 år sedan, som om tiden stått still. Lukten av sågspånet på golvet, komandoorden, berättar han.

Svensk greve bland de första i strid

Sverige stod som bekant utanför kriget, men många svenskar anmälde sig som frivilliga på båda sidor i konflikten. En av dem hette Erik G:son Lewenhaupt, var svensk greve och stred som frivillig i Finland, Norge och sedermera i brittiska armén.

Strax efter midnatt på D-dagen den 6:e juni 1944, hoppade han som en av de allra första över Frankrike och staden Ranville och ledde sin brittiska pluton i strid mot tyska kulsprutenästen. Därefter markerade de hoppzoner på marken för de följande vågorna av fallskärmsjägare.

Han var sedan med och byggde upp Fallskärmsjägarskolan i Karlsborg vars forna elever nu alltså får tillfälle att uppmärksamma hans gärning.

Början på slutet för Hitler

Den ofattbara storleken på den allierade styrka som sattes in mot tyskarna vid D-dagen har ibland bidragit till en bild av att nazisternas undergång var närmast oundviklig. I själva verket var hela invsionen ett enormt risktagande som mycket väl kunde ha misslyckats.

Om så hade skett kunde krigets utgång ha blivit mycket annorlunda. Tyskland hade då fått tid och resurser att koncentrera sina styrkor mot Ryssland och i USA hade Roosevelts omstridda linje att först besegra Hitler och därefter Japan, fått svårt att överleva.

Som det nu var blev invasionen en framgång och början på det nazistiska Tysklands fall. Tyskland kapitulerade den 7:e maj 1945 och Europa fick äntligen fred efter mer än fem år av krig.